I helgen har jag varit på kurs och uppstart inför årets humleinventering. I två dagar har allt handlat callositer, metatarser, flygtoner, höftbehåring och andra detaljer som studeras när humlor ska artbestämmas. Deltagarna har varit mina fältinventerarkollegor på SLU. Alla lika entusiastiska.

Humlekurs

Med håv i högsta hugg! Foto: Frida Nettelbladt

I Sverige har 41 humlearter påträffats. Under kursen stötte vi på 17 arter, vilket var några fler än under kursen förra året. Höjdpunkten var förstås när Frida hittade mosshumla!

Mosshumla Bombus muscorum. Foto: Frida Nettelbladt.

Mosshumlan Bombus muscorum är sällsynt och förekommer i kalk- och blomsterrika ängs- och alvarmarker främst i Skåne, på Öland och Gotland. Mellankroppen är lysande rödorange, bakkropp och kroppssidorna är gyllengula, och till denna färgprakt kontrasterar de svarta benen. Pälsen är tät och jämn som hos en nallebjörn.

Tyvärr minskar mosshumlan, och antalet reproduktiva individer är lågt. Därför är den klassad som nära hotad (NT) i svenska rödlistan. Mer om hoten mot mosshumlan kan du läsa i ArtDatabankens artfakta.

 

 

Bergviol

Under dagens exkursion till Billberget med Medelpads botaniska förening, fick jag äntligen se den sällsynta bergviolen Viola collina. Även om bergviol är den viol som blommar allra tidigast, hade jag mina tvivel om att få se den eftersom det fortfarande låg snö kvar i skogen. Men vid bergets fot hade en liten rasbrant värmts upp tillräckligt av solen för att väcka de små violbuketterna till liv. Jag fick då tillfälle att noga studera bergviolens karaktärer som skiljer den från den snarlika buskviolen Viola hirta. Bland annat har bergviolen långfransade stipler och djup inskärning vid basen på de hjärlika bladen. Blommorna, som bara var någon centimeter stora, var blekvioletta och doftade ljuvligt. Väldoften uppskattas säkerligen också av nyvakna humlor och flugor som är bergviolens pollinatörer.

Bergviolen, som är både fridlyst och rödlistad, har sin Svenska utbredning nästan enbart i Medelpad, med koncentration kring Sundsvall. Det var också i Sundsvall bergviolen hittades för första gången av Lars Levi Laestadius 1824. När arten beskrevs blev Sundsvallsviol det naturliga namnet, ett namn som fortfarande används lokalt vid sidan om dagens korrekta namn, bergviol.

 

Nu har jag bestämt mig. Resten av mitt art- verksamma liv skall jag ägna åt bin, humlor och getingar!I alla fall är det så det känns efter gaddstekelkursen med NEF, Norrlands entomologiska förening.

Kursen var bara över helgen, men oj vad mycket jag fick lära mig om denna stora värld av småkryp.

stekelkurs

Sanddyner och grustag är optimala miljöer för bland annat bin, rov- och vägsteklar. Insektsvädret var på topp!

Stekelkurs

Kursledaren hade i förväg placerat ut insektsfällor som vi vittjade (plastbyttor till hälften fyllda av vatten med några doppar diskmedel i).

vitskål

Innehållet i fällorna lades i sprit, etiketterades efter konstens alla regler och blev eftermiddagens huvudbry vid stereolupparna.

stekelkurs

Med hjälp av ett 20-tal insektsböcker på allehanda språk, hjälptes vi åt att artbestämma gaddsteklarna. Jag bestämde bara sisådär 10 stycken, men var mäkta stolt ändå!

 

Beskedet

Jag har tidigare skrivit om att Botanikdagarna är sommarens höjdpunkt för många av landets botaniker, och så även för mig. I dag kom antagningsbeskedet för årets Botanikdagar i Uppland. Förväntansfullt slet jag upp kuvertet, bara för att få en kniv i magen: ”Tyvärr kan vi i dagsläget inte erbjuda dig en plats…”

Just nu känner jag mig sårad och utesluten. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. De ca 100 platserna är mycket eftertraktade, och för att överhuvudtaget få en chans att komma med måste man anmäla sig redan på första dagen, vilket jag naturligtvis hade glömt.

Just nu står jag på reservlistan. Åtta personer står före mig i kön, och nu måste jag döda dem alla.

 

Jag har ett fint blomsterminne kopplat till kärnkraftsverket i Oskarshamn, vilket känns absurt med tanke på den dramatiska utvecklingen i Japan.

Det var i samband med sommarens Botanikdagar, som vi botaniserade på artificiella grusåsar bara några hundra meter från kärnkraftverket. Solen stekte och den ljusreflekterade miljön krävde solglasögon för att undvika spänningshuvudvärk. (Eller var det inbillad strålningshuvudvärk som kom smygande?).

Under det korta besöket fick jag se två efterlängtade drömarter, några bonusarter som jag aldrig tidigare hade sett men som jag heller inte har längtat efter, och flera kära återseenden.

Kärnkraftverket i Oskarshamn

Kärnkraftverket i Oskarshamn- En udda plats för biologisk mångfald?

Klipplin Linum austriacum

Äntligen! Ända sedan jag köpte min flora för 11 år sedan, har jag längtat efter att få se klipplin Linum austriacum.

Rosenkronill Securigera varia

Även rosenkronill Securigera varia var en drömart. Den var dock lite blekare än vad jag föreställt mig.

Styv fingerört Potentilla recta

Styv fingerört Potentilla recta var en trevlig bonusart.

Blåeld Echium vulgare

Aldrig att jag tröttnar på denna fantastiska blomma! Blåeld Echium vulgare var ett kärt återseende.

 

Bråbygden bjöd inte bara på blommor och vackra vyer. Då jag var i full färd med att fotografiera den sträva nejlikroten Geum hispidum, nåddes jag av meddelandet att en violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe hade synts till. Jag släppte genast vad hade för händerna och började jaga allt som rörde sig.

När gruppen långsamt började dra sig tillbaka mot bussen, vred det sig i magen av besvikelse över att ha missat den för mig så exklusiva fjärilen. Men så plötslig fick jag syn på en guldvinge. Mitt hjärta bultade när jag undersökte den försiktigt:

  • Violett anstrykning i vingspetsarna. Check!
  • Ljusa, något otydliga ”halvmånar” innanför den orange ytterkanten på bakvingens undersida. Check!

Det var ingen tvekan om att det var den. I min håv hade jag ren och skär lycka, en violettkantad sådan.

Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe

Men så som ofta när det gäller fjärilar i jordbrukslandskapet, är violett guldvinge starkt minskande. Därför är den klassad som sårbar (VU) på rödlistan. Läs mer i ArtDatabankens Artfaktablad.

 

Varje år arrangeras Botanikdagarna av Svenska Botaniska Föreningen. För många växtnördar är dessa fem dagar något av sommarens höjdpunkt.  Här möts Sveriges främsta botaniker, och glada amatörer som jag, för att frossa i  växtkryss, lantinska namn och vackra landskap.

Första gången jag var med på Botanikdagarna, välkomnades jag av ett gäng 40-åriga grabbar som kallade sig för ”ungdomarna”. Och mycket riktigt var de betydligt yngre än de damer och herrar som var i majoritet. ”Din vistelse här sänker medelålder med 10 år”, skojade någon. Men vad betyder ålder när man delar samma passion? Ingenting skulle det visa dig.

Vill du följa med på årets  Botanikdagar är det dags att anmäla sig! Du som är student kan söka föreningens stipendium.

Fjäll och botaniker

2009 hölls Botanikdagarna i Jämtland. Bilden är tagen uppe på Blomsterfjället Ansätten. Fjället gör skäl för sitt namn med sina 382 registrerade växtarter.

Botanikdagarna-rules

Under Botanikdagarna passerar ingen växt obemärkt förbi, även om det så gäller en liten utblommad grådraba Draba incana. På bilden skymtas den gulblommande medicinväxten rosenrot Phodiola rosea.

© 2012 Artsidan Suffusion theme by Sayontan Sinha