En snölega är lite som det låter. En plätt där snön har legat extra länge, ibland ända in i augusti.

Snölega

Denna snölega, som låg nedanför en av våra toppar vi inventerade, har nyligen blottats. Eftersom ris och buskar inte hinner etablera sig på den korta tid det är barmark, kan små och konkurrenssvaga arter få livsutrymme. Resultatet blir ett unikt ekosystem med stor biologisk mångfald. Här följer några av de snölegearter som jag träffade på.

Fjällnoppa  Gnaphalium supinum

Bladrosett av fjällnoppa Gnaphalium supinum. Så gosig med sina silverulliga blad!

Knoppbräcka Saxifraga cernua

Knoppbräcka Saxifraga cernua är så karaktäristisk med sina rubinröda groddknoppar i bladvecken.

Dvärgranunkel Ranunculus pygmaeus

Den pyttiga dvärgranunkeln Ranunculus pygmaeus gör skäl för sitt namn.

Isranunkel Ranunculus glacialis

Isranunkel Ranunculus glacialis förtjänar ett helt eget blogginlägg med sin intressanta biologi. Men det får bli en annan gång.

Snöbräcka Saxifraga rivularis

Snöbräcka Saxifraga rivularis. Mycket lätt att gå förbi!

Purpurbräcka Saxifraga oppositifolia

Här ovanligt storblommiga exemplar av purpurbräcka Saxifraga oppositifolia.
saffranslav solorina crocea

En stor del av biomassan i fjällen består av olika arter av lav. I denna snölega bredde den omisskännliga saffranslaven Solorina crocea ut sig i vida mattor.

 

helikoptern

Transporten in i fjällvärden gick med en sådan här röd och grann sak. Utsikten var vidunderlig och jag var glad som ett barn.

Nya perspektiv

Helikoptervyn gav nya perspektiv. Min inlärda kunskap om inlandsisarnas och smältvattnens påverkan på landskapet, förvandlades till insikt.

nöjd

Som sagt. Glad som ett barn!

 

Inventeringsuppdraget var att kartera floran på fyra förutbestämda fjälltoppar. Varje fjälltopp delades in i fyra fält, ett för varje vädersteck, och varje fält delades sedan upp i en övre och undre zon.

Floran dokumenterades på flera olika sätt. Det som var mest tålamodsprövande var att i varje fält skriva upp samtliga arter i 400 rutor, 1 x 1 dm stora. De rutor som bara bestod av jord och sten inventerades på ett kick. Värre var det med rutor där täta rismattor kuvade de underliggande växterna vars späda skott då blev både svårfunna och svårbestämda.

Den inventeringsmetod jag tyckte var roligast, var att gå igenom de breda zonerna och skriva upp samtliga arter. Och ju längre tid som gick mellan artfynden, desto mer mer utmanade blev det att hitta ytterligare en art. Skattjakt helt enkelt!

Vi gjorde också linjetaxeringar. En av oss gick då utefter ett rep och ropade ut vilken växt eller struktur som fanns exakt under varje halvmetersmarkering på repet. Den andra personen förde protokoll efter bästa förmåga.

Första toppen

Den första toppen låg vid trädgränsen. På bilden syns en kvadrat bestående av nio rutor. I varje ”hörnruta” i kvadraten, lade vi ut ett nät som bildade 100 smårutor som vi inventerade noggrant.

Toppen av andra toppen

Resterade toppar låg på kalfjället. Bilden visar högsta höjden på topp nr. 2 där de fyra stora fälten möttes.

Fjället Gåsen

Topp nr. tre var fjället Gåsen, som också har gett namn till den fjällstation vi bodde på.

Topp nr 4

Och så var det fjärde toppen. Allt som oftast var den insvept i moln. Men inte denna dag.

Basläger

Vid varje topp slog vi upp vårt basläger. (Men vi övernattade alltid vår bekväma fjällstuga).

 

Äntligen hemma! Tänk bara att få ta en varm dusch inomhus istället för att plaska sig ren i en rännil av smältvatten.

Det har varit ett roligt och lärorikt äventyr, med massor av nya arter och intryck. Först och främst är det en sådan lyx att umgås med duktiga botaniker hela dagarna, att inte alltid behöva gå via floran, utan bara hugga tag i närmsta expert och fråga hur man skiljer mellan snöarv Cerastium arcticum och fjällarv C. alpinum.

Sedan kan jag ju inte klaga på arbetsmiljön direkt! Visserligen var det mindre kul när snöblandat regn piskade oss i ansiktet och stela fingrar omöjliggjorde produktionen av prydliga protokoll, men dagarna med sol och milsvidd utsikt, uppvägde skitvädret alla gånger.

Experterna

Botaniker in action.

Myggfäktning

Jag älskar den här bilden! B. fäktar vilt för att få bort myggorna.

Snöarv eller fjällarv- det är frågan!

Snöarv eller fjällarv – det är frågan!

Efter regn...

Efter regn…

...kommer solsken

…kommer solsken.

 

Första gången jag fick upp ögonen för Bråbygden, var under ett besök på Skansen i början på 00-talet. Jag var på väg ut från området, men slank ändå in i en utställningslokal strax innan stängning. Där visades de mest hänförande bilder på ett levande kulturlandskap med ängar, hagar, hamlade träd och stenrösen.  Även byarnas eldsjälar skildrades respektfullt, som med gemensamma krafter lyckats vända trenden av utflyttnig och utarming av samhällsservicen. I bakgrunden till allt detta, spelades en stämningsfull folkmelodi. Jag blev helt betagen. ”Denna bygd måste jag besöka”.

Vyer

Jag hoppade högt av glädje när jag såg att ett besök i Bråbygden var inplanerat under Botanikdagarna i Småland.

Hamlad lind

Så fort jag steg ut i landskapet från bussen, möttes jag av denna vackra hamlade lind Tilia cordata. Hamling var förr ett att sätt att dryga ut djurfodret när ängsskörden inte räckte till. Trots att trädet angrips av rötsvampar och stressas av den återkommande kvistskörden, kan det till och med bli äldre än icke hamlade träd. Rötsvamparna skapar en ovärderlig livsmiljö för en mångfald av insekter och andra småkryp. (Naturvårdsverket 2004)

möda

De stora stenuppläggningarna vittnar om forna tiders slit för att göra Smålands jordar odlingsbara.

åkervädd

Vilken mångfald av växter! I förgrunden syns åkervädd Knautia arvensis.

Sträv nejlikrot

Målet för vårt besök i Bråbygden var att få se den sällsynta sträv nejlikrot. Dess främsta utbredning i Sverige är just i östra delen av Småland. Utanför Sveriges gränser dyker den upp först i Spanien (!).

© 2012 Artsidan Suffusion theme by Sayontan Sinha