Till fjälls

En ledig dag från inventeringsjobbet. Vad gör man? Jo, man vandrar iväg och letar spännande växter!

Krusbräken Cryptogramma crispa

En av botanikerna visades oss en lokal med krusbräken Cryptogramma crispa, en sällsynt men omisskännlig ormbunksväxt. De krusiga bladen får mig att associera till morotsblast.

Polarull Eriophorum scheuchzeri

I de fuktiga svackorna växte polarull i mängder, Eriophorum scheuchzer. Fluffigt värre!

Polartåg Juncus biglumis

Jag blir alltid glad när jag ser polartåg Juncus biglumis. Jag tycker att blommorna ser ut som stora handskar med pekande pekfingrar. Ni vet, sådana supportrarna har på hockeymatcher.

Fjällsyra Oxyria digyna

Fjällsyra Oxyria digyna är en växt som är lika syrlig som den låter. Precis som harsyra, innehåller de njurformade bladen oxalsyra, och ger växten en frisk smak. Käka lugnt bara! Oxalsyra är giftigt i stora mängder. Titta kan du göra hur mycket som helst.

 

helikoptern

Transporten in i fjällvärden gick med en sådan här röd och grann sak. Utsikten var vidunderlig och jag var glad som ett barn.

Nya perspektiv

Helikoptervyn gav nya perspektiv. Min inlärda kunskap om inlandsisarnas och smältvattnens påverkan på landskapet, förvandlades till insikt.

nöjd

Som sagt. Glad som ett barn!

 

Inventeringsuppdraget var att kartera floran på fyra förutbestämda fjälltoppar. Varje fjälltopp delades in i fyra fält, ett för varje vädersteck, och varje fält delades sedan upp i en övre och undre zon.

Floran dokumenterades på flera olika sätt. Det som var mest tålamodsprövande var att i varje fält skriva upp samtliga arter i 400 rutor, 1 x 1 dm stora. De rutor som bara bestod av jord och sten inventerades på ett kick. Värre var det med rutor där täta rismattor kuvade de underliggande växterna vars späda skott då blev både svårfunna och svårbestämda.

Den inventeringsmetod jag tyckte var roligast, var att gå igenom de breda zonerna och skriva upp samtliga arter. Och ju längre tid som gick mellan artfynden, desto mer mer utmanade blev det att hitta ytterligare en art. Skattjakt helt enkelt!

Vi gjorde också linjetaxeringar. En av oss gick då utefter ett rep och ropade ut vilken växt eller struktur som fanns exakt under varje halvmetersmarkering på repet. Den andra personen förde protokoll efter bästa förmåga.

Första toppen

Den första toppen låg vid trädgränsen. På bilden syns en kvadrat bestående av nio rutor. I varje ”hörnruta” i kvadraten, lade vi ut ett nät som bildade 100 smårutor som vi inventerade noggrant.

Toppen av andra toppen

Resterade toppar låg på kalfjället. Bilden visar högsta höjden på topp nr. 2 där de fyra stora fälten möttes.

Fjället Gåsen

Topp nr. tre var fjället Gåsen, som också har gett namn till den fjällstation vi bodde på.

Topp nr 4

Och så var det fjärde toppen. Allt som oftast var den insvept i moln. Men inte denna dag.

Basläger

Vid varje topp slog vi upp vårt basläger. (Men vi övernattade alltid vår bekväma fjällstuga).

 

Wohoo!! Nu bär det av mot Jämtlandsfjällen för några veckor i klimatforskarnas tjänst. Det låter märkvärdigare än vad är, men kul skall det bli!

Min uppgift är att artbestämma och uppskatta utbredningen av fjällväxter på olika höjder, tillsammans med några andra botaniker. Uppgifterna skall sedan analyseras och jämföras med andra alpina områden i världen, med syftet att förstå hur det varmare klimatet har påverkat växtligheten hittills, och hur framtidens växtsamhällen kommer att se ut. Hela projektet går under namnet GLORIA (GLobal Observation Reesearch Initiative in Alpine Environments). Läs gärna mer om den pågående forskningen här.

Jag hoppas att detta äventyr slutar bättre än det gjorde i Abisko.

Mot nya höjder

Mot nya höjder

© 2012 Artsidan Suffusion theme by Sayontan Sinha