Grön blombock

Grön blombock, en ganska vanlig art i norra barrskogsregionen, är en personlig favorit bland långhorningarna. Den är ju så snygg och så omisskännlig med sin gröna täta behåring! Antennsegmenten är gula i basen och svarta i spetsen, vilket ger de långa antennerna ett randig intryck.

Som larv lever grön blombock ett undanskymt treårigt liv i grov död tall-, gran- och björkved. I början av juni sker förpuppningen och i slutet av samma månad kryper skalbaggarna ut och börjar födosöka på främst vita blommor. Den gröna blombocken på bilden betade fredligt i en strätta Angelica sylvestris.

Grön blombock

 
Större frågeteckenbock

Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor.

Större frågeteckenbock Brachyta interrogationis är en robust, två centimeter lång långhorning med utstående ögon, och antenner som når halva täckvingarnas längd. De halmgula täckvingarna har svarta teckningar som man med lite fantasi kan få till två frågetecken. Själv har jag svårt att se dessa, men jag uppskattar att namngivaren har gjort att skalbaggen är lätt att minas, både till namn och utseende.

Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor. Midsommarblomster Geranium sylvaticum spelar en central roll i den större frågeteckenbockens liv. Som larv lever den inne i rötterna, och när larven vuxit till sig kryper den ut och äter av rötterna utifrån. Larvutvecklingen tar 1-2 år innan förpuppning sker, också den i anslutning till rötterna. Den fullbildade långhorningen äter sedan gärna av midsommarblomsternas kronblad.

Vill man se större frågeteckenbock skall man i juni bege sig till en norrländsk skogsäng som är full av midsommarblomster. Insekten har nämligen i huvudsak en nordlig utbredning.

 

Lövträdlöpare Rhagium mordax är en långhorning (familj Cerambycidae) som hittas i stort sett hela Sverige, och särskilt ofta hemma hos mig i Midskogsdalen. Jag vill gärna tro att det beror på alla högstubbar av björk och asp jag har skapat de senaste åren, för det är i nydöda lövträd som skalbaggens tvååriga larvutveckling sker.

De vuxna baggarna flyger under soliga dagar, vilar på trädstammar, parar sig och hämtar energi i form av nektar och pollen från vita blommor som hundkex Anthriscus sylvestrissträtta Angelica sylvestris, älggräs Filipendula ulmaria.

Lövträdlöpare

”Med mina fejkögon på ryggen kan jag skrämma bort vem som helst. Förutom den där fotografen.”

Lövträdlöpare

”Om jag spelar död kanske hon låter mig vara ifred”

 

Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en vanlig långhorning i våra barrskogar. I nyligen dött talltimmer lever larverna en kort tid i kambiet för att sedan gå in i 1-3 cm i splintveden. Larverna lever här i 2-3 år, innan förpuppning och kläckning sker.

Brandskadade tallar är ofta angripna av brun barkbock. Massangrepp förekommer, då veden i den brända trädbasen äts upp till den grad att trädet bryts av vid markytan. Vill man få syn på de fullbildade, ganska så anspråkslösa långhorningarna,  skall man ge sig ut om natten i slutet av juli.

Det vi ser på bilden är ett kläckhål där den färdigutvecklade skalbaggen tagit sig ut längs fibrernas längdriktning. Gnag av brun barkbock är svår att skilja i från gnag av naken barkbock  (Arhopalus tristis), en skalbagge som sällsynt hittas i varma kustområden i Sverige.

Brun barkbock

Gnag av brun barkbock

Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

 

Som en av våra vanligaste långhorningar i äldre granskog, lever kortvingad granbock (Molorchus minor) ett undanskymt liv.  Den fullbildade skalbaggen är inte mer än 12 mm lång, och större delen av sin livtid lever den som larv under barken på de nedersta grenvarven på äldre granar eller i smala granstammar.

Larverna gnager karaktäristiska 2 mm breda gångar i splintveden, och lämnar efter sig ett vackert  tvärrandigt mönster som vi kan få ta del av i många år efter larvernas framfart.

Under sensommaren då larverna är två år gamla, går de in i veden och förpuppar sig. Övervintringen sker som fullbildad skalbagge,  när våren kommer söker de sig ut ur veden som små perfekta kortvingade granbockar!

Gnag av kortvingad granbock

Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

© 2012 Artsidan Suffusion theme by Sayontan Sinha