• Artsidan tipsar,  Svampar

    Rosa vaxskivling – En av fyra rosafärgade skogsvaxskivlingar

    Unga fruktkroppar av rosa vaxskivling.

    Detta är den tredje rosa svampen från skogen kring Tierps elljusspår som jag presenterar här. Denna gång är det en svamp med klassiskt svamputseende; med skivor, hatt och fot. Arten heter rosa vaxskivling Hygrophorus pudorinus och tillhör ett släkte som på svenska heter skogsvaxskivlingar. Gemensamt för de flesta skogsvaxskivlingar är att hatten är klibbig eller slemmig och att skivorna är nedlöpande, alltså att skivorna fäster en bit ned på foten. Rosa vaxskivling är en av de vanligare skogsvaxskivlingarna. Omkring hälften av alla skogsvaxskivlingar är annars rödlistade.

    Skivorna är glesa och går ner en bit på foten.
    Här är en ung rosa vaxskivling med vätskedroppar och en mycket slemmig hatt!

    Det finns totalt fyra rosafärgade skogsvaxskivlingar att hålla koll på, varav en växer bara under ek (kremlevaxskivling H. russula), och en annan har en ring på foten och är mycket sällsynt (slöjvaxskivling H. purpurascens). En tredje, har en besk smak och både gulnar och får vinröda fläckar med åldern (besk vaxskivling H. erubescens). Rosa vaxskivling är alltså utan både ring, besk smak, gulnar inte eller får vinröda fläckar med åldern, och lever med gran. Om du tycker det är krångligt att hålla ordning på alla karaktärer, kan jag rekommendera att kika på ArtDatabankens digitala bestämningsnyckel för skogsvaxskivlingarna som publicerades förra veckan.

    Rosa vaxskivling är en av fyra rosafärgade skogsvaxskivlingar.
  • Artsidan tipsar,  Insekter

    Gulfläckad glanstrollslända och en suverän artbestämningsbok

    Min vilodag hemma i hängmattan till trots, har jag fått stifta bekantskap med en ny trollsländeart och fått en ny favoritbok bland artbestämningslitteraturen.

    Gulfläckad glanstrollslända är ensam art i Sverige om att ha gula fläckar på bakkroppen i kombination med att vara grönmetallicfärgad. Att försiktigt hålla trollsländor i båda vingparen är ett bra sätt att komma dem nära för detaljstudier utan att de skadas.

    Trollsländearten i fråga, är gulfläckad glanstrollslända Somatochlora flavomaculata. Den har patrullerat här hemma på tomten i två dagar, och undkommit åtskilliga utfall med håven från min sida. Men skam den som ger sig! I förmiddags var det jag som var snabbast och den lilla helikoptern blev infångad för artbestämning.

    Eftersom jag var på hemmaplan hade jag tillgång till all min artbestämningslitteratur. Jag passade då på att ta fram boken Nordens trollsländor av Magnus Billquist, som jag förut har tyckt varit för stor för att ta med ut i fält. Snabbt kunde jag konstatera att det inte var en dag för tidigt som jag öppnade denna bok. Så otroligt pedagogisk i sitt upplägg och fullmatad med tydliga bilder som visar allt från livsmiljö till närbilder på viktiga fältbestämningskaraktärer. Jag gillar särskilt inledningens artöversikt där man snabbt kan matcha sin okända trollslända mot olika utseendegrupper. Min infångade trollslända kunde jag t ex matcha mot gruppen trollsländor med nyckelordet “grönmetallicfärgad” i utseendebeskrivningen. Efter att ha uteslutit arterna fjälltrollslända och tundratrollslända baserat på bokens utbredningskartor, hade jag bara tre arter kvar att jämföra med. Eftersom det bara är gulfläckad glanstrollslända av de grönmetallicfärgade trollsländorna som har gul teckning på bakkroppen, var artbestämningen lätt denna gång!

    Den stora boken underst är nytillskottet Nordens Trollsländor, en guldskatt för den som vill lära sig artbestämma ALLA trollsländor oavsett om individen är ung eller sliten, typisk eller otypisk. Översta boken är min trotjänare Trollsländor i Sverige, en smidig fälthandbok som presenterar den Svenska trollsländefaunan på ett överskådligt sätt.
  • Artsidan tipsar,  Övrigt krypande och slingrande

    Tickan var ett slemhorn – mysteriet löst!

    En bild tagen i all hast med mobilen, föreställandes något mystiskt som senare visade sig vara plasmodiumstadiet av slemsvampen slemhorn.

    I en bildmapp på datorn med oidentifierade arter har den här bilden legat sedan hösten 2018. Denna gula, poriga och svällande art har gäckat mig sedan jag hittade den på död ved i en skogsdunge utanför Uppsala. Förgäves har jag letat i mina tickböcker utan att komma vidare i artbestämningen, gett upp, och låtit bilden arkiveras. Det jag inte förstod för ett år sedan var att det inte var en ticka som jag hade hittat. Det var inte ens en svamp!

    Häromdagen tog jag fram min finska bok om myxomyceter som jag har ägnat allt för lite uppmärksamhet åt. Jag förstår inte ett ord finska, men bilderna är vackra och jag ville helt enkelt njuta lite av dessa bilder. När jag synar omslaget klickar det till i mig. Där syntes en liten men tydlig bild på min gula så kallade ticka. Mysteriet var äntligen löst! Arten var en myxomycet, en slemsvamp, närmare bestämt ett plasmodium av arten slemhorn Ceratiomyxa fruticulosa.

    Min vackra finska bok om slemsvampar med mitt slemhorn på framsidan.

    Slemsvamparnas livcykler och olika stadier är inte helt okomplicerade. Men jag gjorde ett försök att förklara slemsvampen vargmjölks livcykel i ett tidigare inlägg, som ni gärna får läsa. Ett av slemsvamparnas livstadier är i alla fall plasmodiumstadiet, det stadiet mitt slemhorn var i när jag hittade det. Ett plasmodium är en frilevande klump som kryper fram, ätandes det den kommer över i form av bakterier och mikroskopiska svamphyfer. Plasmodiet har ett stort antal cellkärnor, oftast diploida (innehåller två kompletta uppsättningar av kromosomer), men det finns inga cellväggar utan cellkärnorna flyter fritt i kroppen. Även om både plasmodiet och det sporproducerande kropparna som bildas senare liknar svamp, så klassas numera slemsvampar som en stam i riket protister. När jag läste om livets uppkomst och systematik under biologutbildningen fick vi lära oss att protister var en slags slasktratt där man har placerat det som varken är svampar, växter eller djur.

    Den lilla men naggande goda skriften om slemsvampar av Uno Eliasson.

    Slutligen vill jag tipsa om en fantastisk liten skrift om myxomyceter av Uno Eliasson. Jag köpte den för 10 kr i presentshoppen i Göteborgs botaniska trädgård för några år sedan. Skriften innehåller nycklar, artbeskrivningar och bilder på slemsvampar som har hittats i botaniska trädgården i Göteborg, samt en omfattande inledning om slemsvamparnas biologi.

  • Artsidan tipsar,  Svampar

    Ädellövskogens gömda svampar – en bok som väcker längtan

    Ädellövskogens gömda svampar. En nyutkommen bok av Claes Ingvert.

    Jag minns när jag som barn tittade i min mors fotosvampbok och uppslukad av bilderna lät fantasin skena iväg. Kragskivlingarna såg ut som vackra damer med stora hattar och flugsvamparna var läskiga att titta på eftersom de var märkta med kors som utropade deras farlighet. Som vuxen bläddrar jag fortfarande gärna i fotoböcker på svamp. Men mina fantasier handlar idag om att själv få hitta de där snyggingarna och istället för varnande kors går jag igång på rödlistekategorier. Claes Ingverts nyutkomna bok Ädellövskogens gömda svampar har allt det jag söker i en artbok för att jag ska nöjesbläddra; hänförande bilder och en överskådlig presentation av utbredning och rödlistestatus. Boken har också en kortfattad presentation av varje svamp, både på svenska och engelska. Men dessa texter har jag inte fördjupat mig i ännu. Det kommer jag göra den gången jag själv besöker en ädellövskog och hittar någon av dess gömda svampar. Förhoppningsvis sker det snart, för är det något den här boken gör så är det att väcka längtan. Och det är ett bra betyg för en bok!

    Bilderna är hänförande och informationen är lättöverskådlig.

    Boken kan köpas här direkt av författaren.

     

  • Artsidan tipsar

    Oslagbara fälthandböcker för den insektsnyfikne

    Fem praktiska fälthandböcker.

    Jag gillar verkligen Entomologiska föreningen Stockholms serie av fälthandböcker. De tar ett helhetsgrepp om insektsgrupper som gräshoppor, trollsländor, fjädermott, bärfisar, humlor och nyckelpigor och gör dem faktiskt möjliga att artbestämma! Det nätta formatet gör att de lätt slinker med i utflyktsväskan och priset per styck ligger under hundralappen.

    Det arter jag kan i gruppen trollsländor, gräshoppor och bärfisar har jag att tacka dessa böcker för. Fälthandboken Humlor har jag ständigt haft i byxfickan då jag jobbade med humleinventering och den var till stor hjälp när jag våndades över blekta snylthumlehanar.

    Det som gör böckerna lämpliga för nybörjare är de många pedagogiska bilderna som tillåter “Kalle anka-nyckling”, dvs att man helt enkelt bläddrar igenom sidorna och bestämmer arten utifrån vilken bild som mest liknar din art. Dessa böcker är till försäljning på Entomologiska föreningen Stockholms hemsida.

    Det nyaste tillskottet i serien är boken Nyckelpigor i Sverige. För den gav jag inte mer en 60 kronor och nyckelpigorna har nu blivit en inkörsport till skalbaggarnas spännande värld.

  • Artsidan tipsar,  Insekter

    Trädgårdsmyller – en julklapp jag själv vill behålla

    Redan när jag såg ett inlägg om boken Trädgårdsmyller i en facebookgrupp i höstas, tänkte jag direkt att denna ska bli julklapp till en viss person. Jag såg till att få hem den i god tid för att jag också själv skulle få möjlighet att läsa den och göra en recension.

    I Trädgårdsmyller beskriver författaren Christina Winter informativt och kärleksfullt om trädgårdens alla småkryp, hur de gynnar dig som trädgårdsodlare, och hur du kan gynna dem. Bilderna är många och vackra, och gör läsandet till en skönhetsupplevelse. Jag anar att Christina, precis som jag, är särskilt förtjust i solitärbin, för i boken presenteras många olika biarter på bild. Men även mindre publikfriande arter har sin plats i boken; som fyrfläckig tallpiga Exochomus quadripustulatus och rödbent bärfis Pentatoma rufipes.

    Jag gillar den här boken skarpt, och jag ser den som en inspirationsbok snarare än en fullmatad faktabok. Som inkörsport till insekternas värld, är boken förträfflig, och jag kan tänka mig att den även går hem hos den trädgårdsodlare som inte anser sig som särskilt insektsintresserad. För vem vill inte få en bättre skörd i trädgården?

    På författarens hemsida kan du läsa utdrag ur boken, samt beställa den.

  • Artsidan tipsar,  Insekter

    Sista hjälpen

    I våras tog jag den här bilden på en för mig alldeles okänd fluga. Efter att ha slagit i mina insektsböcker trodde jag mig veta att det var en marsmygga. För säkerhets skull skickade jag in bilden till Sveriges entomologiska förenings frågelåda där mina uppgifter behandlades av en flugexpert. Inom ett par veckor fick jag nedanstående svar. Snacka om service!

    Dansfluga

    Visst är lönnblommor alldeles fantastiskt vackra?

    “Detta är en dansfluga av familjen Empididae med cirka 200 svenska arter. Denna tillhör släktet Empis med 37 svenska arter.  Arten på bilden är en hanne: stora ögon och relativt smala vingar; honorna har mindre ögon och stora breda vingplan. Det är helt riktigt att den ganska mycket liknar det som ibland kallas “marsmygga”, dvs en art av familjen hårmyggor, Bibionidae, och de uppträder båda på ett likartat sätt om våren stelt flygande av och an med hängande bakben. Dansflugor tillhör underordningen flugor bland tvåvingarna och hårmyggor tillhör underordningen myggor och man kan skilj dem åt på antennernas utseende. Myggor har mer eller mindre trådformade antenner med många segment. /Bildfrågan”

    Det är skönt att veta att “sista hjälpen” aldrig är långt borta.

  • Artsidan tipsar

    Kryp i naturen

    Jag måste bara få dela med av den fantastiska bloggen Kryp i naturen. Bloggen drivs av en kvinna som med stor entusiasm dokumeterar naturens minsta underverk. Hennes främsta verktyg är en kamera med makroobjektiv. Bilderna nedan får tala för sig själva.

    krypinaturen

    Svävfluga Villa hottentotta

    krypinaturen

    Tosteblåvinge Celastrina argiolus

    krypinaturen

    Allmän bågstekel Ophion luteus

    krypinaturen

    En kortvinge Stenus juno