Idag var jag och min kära mor på jakt efter Mnemosynefjäril i området mellan Torsboda och Tynderö i Timrå kommun. Den stora vita fjärilen lyste med sin frånvaro samtidigt som en liten, grå och oansenlig fjäril gjorde oss glada – smultronvisslaren Pyrgus malvae! Smultronvisslaren svirrade snabbt längs med marken framför mina fötter på Torsboda brudsporreäng. Efter några tag med håven var den infångad, och snart satt den beskedligt på min mammas hand och lät sig studeras. Den medhavda boken Svenska Fjärilar- En fälthandbok gjorde oss uppmärksamma på smultronvisslarens extra pärlband med små vita fläckar nära framvingens ytterkant. Detta pärlband skiljer smultronvisslaren från andra visslar-arter.

Smultronvisslaren påträffas främst på solexponerade ytor med kortvuxen markvegetation. Flygtiden sträcker sig från mitten av maj till slutet av juni. Värdväxt är smultron, blodrot och andra rosväxter där honan lägger sina ägg. Äggutvecklingen tar nio dagar och larverna lever av värdväxten i drygt två månader. Förpuppningen sker i ett hoprullat blad på marken.

 

Fjärilar

Av ett misstag glömde vi en klase bananer på bilhuven. Några dagar senare hade vi en hel farm av fjärilar, flugor och getingar på vår ruttnande frukt. Nu har vi inte hjärta att avsluta utfodringen, så regelbundet lägger vi dit en banan eller ett ruttnande äpple. I gengäld får vi en färgsprakande insektsföreställning!

Påfågelöga

Påfågelöga Inachis io.

Amiralfjäril

Amiralfjäril Vanessa atalanta.

Sorgmantel

Sorgmantel Nymphalis antiopa.

Vinbärsfuks

Vinbärsfuks Polygonia c-album.

 

Grön ängsgräshoppa

Grön ängsgräshoppa Omocestus viridulus är en långvingad gräshoppa som oftast är grönfärgad på hela kroppen ( bruna och gulbruna varianter förekommer). Nyckeln till att skilja arten från andra gröna, långvingade gräshoppor ligger i att studera utformningen på halssköldens sidolister. Hos den gröna ängsgräshoppan är sidolisterna rundat inböjda framtill. Den enda art som har liknande sidolister är rödgumpsgräshoppa, men denna har röd bakkroppsspets vilket grön ängsgräshoppa aldrig har. Ett annat bra kännetecken för grön ängsgräshoppa är att palperna, mundelarna, är enfärgat ljusa.

Grön ängsgräshoppa är mycket allmän och är spridd i hela Sverige. Den kan hittas i många olika miljöer, men föredrar frodig ängsvegetation.

 

Om jag skulle få vara en skalbagge, skulle jag välja humlebaggen Trichius fasciatus. Humlebaggen är en riktig livnjutare. Den kan sitta i en och samma blomma i flera dagar och bara äta pollen. Den humlelika utstyrseln med gulsvarta täckvingar och tät kroppsbehåring, skrämmer bort potentiella fiender. Så varför bekymra sig?

Humlebagge

Här betar humlebaggen på en strätta Angelica sylvestris

 

Potatisgaller kan få vem som helst att höja på ögonbrynen. Men det är inget konstigare än en boning åt en gallstekels larver, Biorhiza pallida.

Denna gallstekel har en högst besynnerlig livscykel. Under vintern kryper stekelhonor upp ur sina gömslen i marken och lägger ägg i ekknopparna. Dessa honor är partenogenetiska dvs. de har framkommit ur obefruktade ägg och är genetiskt identiska med sina mödrar.

Ekknopparna börjar sedan svälla upp, och i början på sommaren har galler bildats som ser ut som på bilderna nedan. Senare på säsongen försvinner den fräscha, rödtonade färgen och gallen blir potatislik, torr och oformlig. Det är i det här stadiet som det börjar kläckas fullbildade gallsteklar som gnager sig ut i det fria. Alla nykläckta steklar är honor. Honorna parar sig och efter parning kryper de ner i marken och lägger ägg på unga ekrötter, vilka utvecklar centimeterstora galler. I 16 månader utvecklas larverna i rotgallerna och under vinterhalvåret kläcks steklarna. De vinglösa partenogenetiska honorna söker sig uppåt i eken för att lägga ägg i ekknopparna och sluter därmed cirkeln.

Läs gärna mer om gallstekar här.

 

 
Större frågeteckenbock

Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor.

Större frågeteckenbock Brachyta interrogationis är en robust, två centimeter lång långhorning med utstående ögon, och antenner som når halva täckvingarnas längd. De halmgula täckvingarna har svarta teckningar som man med lite fantasi kan få till två frågetecken. Själv har jag svårt att se dessa, men jag uppskattar att namngivaren har gjort att skalbaggen är lätt att minas, både till namn och utseende.

Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor. Midsommarblomster Geranium sylvaticum spelar en central roll i den större frågeteckenbockens liv. Som larv lever den inne i rötterna, och när larven vuxit till sig kryper den ut och äter av rötterna utifrån. Larvutvecklingen tar 1-2 år innan förpuppning sker, också den i anslutning till rötterna. Den fullbildade långhorningen äter sedan gärna av midsommarblomsternas kronblad.

Vill man se större frågeteckenbock skall man i juni bege sig till en norrländsk skogsäng som är full av midsommarblomster. Insekten har nämligen i huvudsak en nordlig utbredning.

 

Liten fläckmätare

Titta! Vad har vi här? Är det fågelskit, eller är det rentav en fjäril som imiterar skit för att komma undan fiender? Liten fläckmätare Lomaspilis marginata heter i varje fall den här luriga filuren. Oavsett om fjärilen ses mot ett mörkt underlag eller ett ljust, kommer fjärilens konturer att lösas upp.

Med ett vingspann på 22-25 mm, är fjärilen inte mycket större än en böna. Liten fläckmätare flyger på natten men ses även flyga dagtid då den lätt skräms upp ur sitt gömsle. Fjärilen är allmän, och fladdrar i hagar, skogsmarker och i trädgårdar i två generationer över sommaren. Larverna lever på asp och viden.

Liten fläckmätare

 

Tosteblåvinge

Tosteblåvinge Celastrina argiolus är den blåvinge som kläcks tidigast på våren. Här vilar den på en backskärvfröblomma Thlaspi caerulescens.

 
Grönsnabbvinge

När grönsnabbvingen sitter och vilar gnider den ofta vingarna mot varandra.

Snabbvingarna är en grupp små till medelstora fjärilar som gemensamt har ett litet svansutskott på bakvingarna. Grönsnabbvingen, som det här inlägget handlar om, är den art av snabbvingarna jag är bäst bekant med. Den är den första av våra dagfjärilar som kläcks ur puppa under våren. Andra tidiga vårfjärilar som citronfjäril och nässelfjäril övervintrar som vuxna.

Grönsnabbvingen är mycket allmän, men är för många en anonym fjäril eftersom den smälter in i omgivningen med sin bruna ovansida och smaragdgröna undersida. Den flyger i solexponerade öppningar i skogslandskapet som torvmossar, skogsbilvägar och kraftledningsgator samt kust- och alvarhed. Hannarna samlas ofta i solexponerade gläntor där de upprättar små revir och inväntar honorna.

Efter parning placerar honan äggen ett och ett på eller intill blomknoppar på t ex blåbär, odon, lingon och tranbär. Äggutvecklingen tar en vecka, larverna lever på blommor och frukter ca en månad innan förpuppningen. Och som ni vet, efter en lång vinter kläcks en liten snabbvinge igen.

 

Jag fick en så bra bild där humlans pollenkorgar syns, så jag tänkte jag skulle skriva lite om dessa. Pollenkorgar, eller pollenbyxor som de också kallas, är humlans förvaringsställe för pollen. Korgen består i styva hår som sitter längs de utplattade bakskenbenen. När humlan trampar runt i en blomma, samlas det pollen över hela kroppen som den kammar av sig med hjälp av benens hårkammar och fäster i pollenkorgarna. I bland kan man se humlorna sitta och surra i en blomma, för att med hjälp av vingarnas vibrationer få loss så mycket pollen som möjligt!

Hos humlorna är det bara de bobyggande honorna som samlar pollen. Alla sorters hanhumlor och honor av de de tjuvaktiga snylthumlorna, saknar därför pollenkorgar.

pollenkorgar

Inte nog med att en humla är flygtung- lasten kan väga lika mycket!

© 2012 Artsidan Suffusion theme by Sayontan Sinha