Årets vackraste tid är nu
Årets försommar har varit den bästa på många år. Det faktum att jag har fått order att ta det lugnt efter operationen, har gjort att jag stannat hemma och bara njutit av blomsterprakten och insektsaktiviteten hemmavid.
Blomsterprakt och brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene.
Rhododendron vid Lapporten
Jag är nyss hemkommen efter ett äventyr i Abisko som inte slutade som jag hade tänkt. I en vecka skulle jag skulle bistå som fältarbetare för en doktorand på Mittuniversitetet. Efter bara ett par dagar blev jag akut sjuk och fick lifta ambulans till operationsbordet på Kiruna lasarett. Nu ligger jag här i soffan och har fått order att vila i minst tre veckor. Jag håller tummarna att jag ändå kan genomföra nästa fjälltur i början av juli.
Abisko var fantastiskt vackert och jag har lovat mig själv att snart åka dit igen.
Fjällbjörkarna hade precis slagit ut. Mitt bästa minne från resan är den lapska alprosen Rhododendron lapponicum som blommade på kalfjället. Det vetenskapliga namnet avslöjar att det inte är frågan om en rosväxt utan en rhododendronbuske! Även skvattram R. tomentosum tillhör familjen Rhododendron och hittas i svenska myrmarker.
En av Sveriges två Rhododendronbuskar, Lappsk alpros Rhododendron lapponicum Guckusko – En farlig fälla för flugor
Inte behöver man åka utomlands för att få se exotiska orkidéer. Titta bara på guckuskon Cypripedium calceolus ! Så snygg, och så häftig biologi.
Livsfarlig flugfälla, Guckusko Cypripedium calceolus Guckuskon slösar inte med energirik nektar för att belöna de pollinerande insekterna. Här är det fula knep som gäller! Med sin förföriska doft lockas bin och flugor som trillar ner i guckuskoblommans gula gap. De hala kanterna hindrar dem att krypa tillbaka samma väg som de kom in. Efter mycket sökande hittar fångarna, i bästa fall, utgången i bakre delen av blomman. Där sitter ståndarna, beredda på att ge insekterna en avskedskyss i form av pollen, som fastnar på deras kroppar. Förhoppningsvis gör insekterna om samma misstag i en annan guckuskoblomma, och pollinationen blir fullbordad!
Guckusko Cypripedium calceolus, vackra som rosor, krispiga som tulpaner. Något ont inom mig vill plocka dem alla! Men aj aj, alla orkidéer i Sverige är fridlysta. Visslare & Blåvingar
Utflykten till Kinnekulle bjöd inte bara på växter. Jag blev rejält distraherad av både blåvingar och en liten visslare.
– Åh vad jag jagade den där lilla visslaren! Den kryssade snabbt mellan enbuskarna, och slog sig ner bara korta stunder. Jag förbannade mig själv att jag inte hade tagit med håven.
Bättre gick det med de här förälskade puktörneblåvingarna Polyommatus icarus . De lät sig till och med fotas!
Puktörneblåvingar Polyommatus icarus, fångade mitt i kärleksakten. Blåvingar kan ibland vara förirrande lika varandra. Men puktörneblåvingen känns lätt igen på de svarta prickarna innanför diskfläcken (mittfläcken), alldeles intill kroppen.
Väl hemma med fjärilsböckerna, kunde jag analysera vilken av Sveriges fem visslare jag hade sett, baserat utbredning, habitat och flygtid. Allt pekade på att jag hade jagat smultronvisslare Pyrgus malvae. Ett nytt fjärilskryss!
Hur gick detta till?
Mamma lärde mig växter när jag var liten, vilket har lagt grunden för mitt artintresse. Idag är det jag som lär mamma växter, och mamma, som har förlorat sig i svampriket, lär mig svampar. Min lillebror däremot, har inte visat något större botanikintresse. När han var yngre protesterade han högljutt tillsammans med mina andra syskon, om jag och mamma ägnade växterna för mycket uppmärksamhet.
Min lillebror är inte så liten längre. Det lärde jag mig sannerligen under gårdagens exkursion till Kinnekulle! Istället för att klaga och vilja åka hem, briljerade han med sina botanikkunskaper inför sällskapet från Uddevalla Botaniska Förening. Hur gick detta till?
Fina mor och bror på Kinnekulle 
Lillebror med dolda kunskaper i botanik. Flugblomster och Sankt Pers nycklar – Lurendrejeri och viagra
En kombination av kalkberggrund, milt klimat, tunt jordtäcke och bete har gjort Österplana hed på Kinnekulle till ett botaniskt eldorado. Första gången jag besökte Österplana hed var jag på exkursion med Uddevalla Botaniska Förening. De flesta blommorna var nya för mig, och jag befann mig i ett ständigt lyckorus.
Idag, nio år senare, var det dags igen för att besöka Kinnekulle och österplana hed. Exkursionssällskap var min mamma och lillebror, tillsammans med Uddevalla Botaniska Förening. Och dagen gick i sannerligen i orkidéernas tecken.
Fascinerande flugblomster Ophrys insectifera lurar stekelhanar till parning
Den lilla orkidén Flugblomster Ophrys insectifera, har en alldeles fantastisk anpassning. Blommans utseende, hårighet och doft imiterar en hona av stekeln Gorytes mystaceus. Intet ont anande stekelhanar föröker para sig med dessa “honor” och flugblomstret bli därmed pollinerat.
Sankt Pers nycklar har i folkmun haft många namn som anspelar på växtens två testikelliknande rotknölar. Rotknölarna har också ansetts vara potenshöjande, och har används som afrodiaka till både människor och djur. Detta var något som Carl von Linné uppmärksammande då han namngav växten till mascula, dvs manstestikel. Det svenska namnet Sankt Pers Nycklar är ett resultat av kyrkans försök att utradera växtens många okristliga synonymer till denna ståtliga orkidé.
Orkidén ängsnycklar Dactylorhiza incarnata växte också i mängder bland starr och gräsull.
