Sju sorter blommor och sju sorters fjärilar
Efter tio dagars vägkantsinventering i Norrbotten är jag hemkommen till Knivsta för midsommarfirande. Jag dissade dagens dans runt stången och begav mig istället till Gredelby hagar för att fotografera sju sorters blommor. Trots återkommande regndroppar flög det en hel del fjärilar. Dessa kunde jag förstås inte låta bli, så här kommer nu sju sorters blommor och sju sorters fjärilar. De sistnämnda är inte ämnade för att lägga under huvudkudden!
Först ut är gulvial Lathyrus pratensis och rutig buskmätare Chiasmia clathrata. 
Sedan kommer luktgräsfjäril Aphantopus hyperantus och en flockblomstrig växt som vi kanske inte förknippar med midsommarbuketter; blommande kirskål Aegopodium podagraria. 
En söt liten ängssmygare Ochlodes sylvanus lät sig väl smaka av den späda skogsklövern Trifolium medium. 
Röllekan Achillea millefolium må vara trivial men den duger gott för denna pärlgräsfjäril Coenonympha arcania. Lägg märke till de pärl-lika ögonfläckarna på bakvingens undersida! 
Ingen midsommarbukett utan prästkragar Leucanthemum vulgare. I Gredelby hagar växer de i mängder. 
Den femte fjärilen är ingen mindre än den rödlistade violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe. Jag såg sammanlagt tre individer idag. Samtliga var hanar. 
I den högväxta fuktängen nere vid Trunsta träsk lyser de upprätta gulvita ståndarknapparna på ängsrutan Thalictrum flavum. (Förväxlingsarten backruta har hängande ståndarknappar.) 
Vad glad jag blev när jag såg den sagolikt vackra midsommarblåvingen Aricia artaxerxes slå ut sina bruna vingar! Den sitter på en utblommad humleblomster. 
I den mest torkdrabbade backen i Gredelby hagar stötte jag på fjäril och blomma nummer sju; kamgräsfjäril och vitmåra. På humlekurs
I helgen har jag varit på kurs och uppstart inför årets humleinventering. I två dagar har allt handlat callositer, metatarser, flygtoner, höftbehåring och andra detaljer som studeras när humlor ska artbestämmas. Deltagarna har varit mina fältinventerarkollegor på SLU. Alla lika entusiastiska.
Med håv i högsta hugg! Foto: Frida Nettelbladt I Sverige har 41 humlearter påträffats. Under kursen stötte vi på 17 arter, vilket var några fler än under kursen förra året. Höjdpunkten var förstås när Frida hittade mosshumla!
Mosshumla Bombus muscorum. Foto: Frida Nettelbladt. Mosshumlan Bombus muscorum är sällsynt och förekommer i kalk- och blomsterrika ängs- och alvarmarker främst i Skåne, på Öland och Gotland. Mellankroppen är lysande rödorange, bakkropp och kroppssidorna är gyllengula, och till denna färgprakt kontrasterar de svarta benen. Pälsen är tät och jämn som hos en nallebjörn.
Tyvärr minskar mosshumlan, och antalet reproduktiva individer är lågt. Därför är den klassad som nära hotad (NT) i svenska rödlistan. Mer om hoten mot mosshumlan kan du läsa i ArtDatabankens artfakta.
Blötnos
Efter ett par veckors solväder och intensivt humle-inventerande i Västernorrland, har äntligen ett rejält lågtryck lagt sig över länet. Nu kan jag vara hemma ett par dagar med gott samvete. Humlorna har ju ändå gått och gömt sig undan regnet – precis som vi människor.
Här sitter en ängshumla Bombus pratorum och väntar på bättre tider. En riktig blötnos!
NILS-kurser
Det har blivit många resor nu i maj. Bland annat har jag varit på jobbutbildning inom NILS, både i Linköping och Lundsbrunn.
Utbildningen var väldigt givande. Exkursionerna i Linköpings unika eklandskap skulle jag till och med kunna betala för. Istället fick jag betalt!
I den mån vädret tillät ägnade vi oss åt humlestudier.
Studieobjekt åkerhumla Bombus pascuorum.
Här letar vi lavar. Omkring ett 10-tal arter är utpekade inom NILS-inventeringen.
En av de lavarna som var lättare att känna igen är gul dropplav Cliostomum corrugatum: grå-grynig bål med svarta prickar (pyknid) och blekgula plättar (apothecier).
Det krävs tålamod och skarpa ögon för att hitta de millimeterstora blekspikarna Sclerophora sp.
Gulpudrad spiklav Calicium adspersum, är inte så lätta att hitta de heller.
En fläck med almlav Gyalecta ulmi kan i alla fall bli bli flera centimeter stor. Det tackar jag för!
Bästa jobbet!
Hona av aurorafjäril Anthocaris cardamines.
Jag har fått mitt drömjobb! I sommar skall jag inventera humlor, fjärilar och lavar på ängs- och betesmarker inom NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige).
NILS är ett nationellt miljöövervaknings-program som drivs av institutionen för skoglig resurshushållning, SLU i Umeå. Syftet är att samla, analysera och presentera data om tillstånd och förändringar samt påverkan av markanvändning på biologisk mångfald och natur- och kulturlandskapsvärden över hela den svenska landmiljön. Och till detta enorma projekt skall jag få lämna ett litet litet bidrag, utrustad med fjärilshåv, lupp och handdator. Stolthet och lycka, det är vad jag känner i denna stund!
Och nu måste jag döda dem alla
Jag har tidigare skrivit om att Botanikdagarna är sommarens höjdpunkt för många av landets botaniker, och så även för mig. I dag kom antagningsbeskedet för årets Botanikdagar i Uppland. Förväntansfullt slet jag upp kuvertet, bara för att få en kniv i magen: “Tyvärr kan vi i dagsläget inte erbjuda dig en plats…”
Just nu känner jag mig sårad och utesluten. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. De ca 100 platserna är mycket eftertraktade, och för att överhuvudtaget få en chans att komma med måste man anmäla sig redan på första dagen, vilket jag naturligtvis hade glömt.
Just nu står jag på reservlistan. Åtta personer står före mig i kön, och nu måste jag döda dem alla.
I klimatforskarnas tjänst
Wohoo!! Nu bär det av mot Jämtlandsfjällen för några veckor i klimatforskarnas tjänst. Det låter märkvärdigare än vad är, men kul skall det bli!
Min uppgift är att artbestämma och uppskatta utbredningen av fjällväxter på olika höjder, tillsammans med några andra botaniker. Uppgifterna skall sedan analyseras och jämföras med andra alpina områden i världen, med syftet att förstå hur det varmare klimatet har påverkat växtligheten hittills, och hur framtidens växtsamhällen kommer att se ut. Hela projektet går under namnet GLORIA (GLobal Observation Reesearch Initiative in Alpine Environments). Läs gärna mer om den pågående forskningen här.
Jag hoppas att detta äventyr slutar bättre än det gjorde i Abisko.
Mot nya höjder Årets vackraste tid är nu
Årets försommar har varit den bästa på många år. Det faktum att jag har fått order att ta det lugnt efter operationen, har gjort att jag stannat hemma och bara njutit av blomsterprakten och insektsaktiviteten hemmavid.
Blomsterprakt och brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene.
Hur gick detta till?
Mamma lärde mig växter när jag var liten, vilket har lagt grunden för mitt artintresse. Idag är det jag som lär mamma växter, och mamma, som har förlorat sig i svampriket, lär mig svampar. Min lillebror däremot, har inte visat något större botanikintresse. När han var yngre protesterade han högljutt tillsammans med mina andra syskon, om jag och mamma ägnade växterna för mycket uppmärksamhet.
Min lillebror är inte så liten längre. Det lärde jag mig sannerligen under gårdagens exkursion till Kinnekulle! Istället för att klaga och vilja åka hem, briljerade han med sina botanikkunskaper inför sällskapet från Uddevalla Botaniska Förening. Hur gick detta till?
Fina mor och bror på Kinnekulle 
Lillebror med dolda kunskaper i botanik.
