Skogskaparspindelns kokong
Får jag lov att presentera de sötaste av julgranskulor man kan träffa på i naturen? Här svajar skogskaparspindelns Ero furcata lilla kokong för vinden, enbart fästad i ett enbarr.
Denna spunna skapelse är vanlig att stöta på i skog och mark. Kanske har du som jag, beundrat de gyllengula silkestrådarna som bildar en vacker skyddsbubbla för nästa generation skogskaparspindlar.
Den vuxna skogskaparspindeln är en predator på nätspindlar. Genom att besöka och vibrera i andra spindlars nät, lockas spindelnätägaren fram i tron att den har fått ett byte. Blixtsnabbt biter och förlamar skogskaparspindeln då sitt byte och suger sedan ut spindelns innanmäte.
I Sverige har vi två arter av kaparspindlar med detta beteende; skogskaparspindel Ero furcata och sumpkaparspindel Ero cambridgei.
Godisrosa alknottror
Knottror på al. Vad kan det vara? Jo, alknottror! Ibland är namngivningen inte svårare än så i gallernas värld. En gall är en onormal tillväxtförändring på växter som orsakas av en parasit. Galler kan skapas av av allt från bakterier till insekter. Hos denna gråal Alnus incana är det gallkvalstret Eriophyes alniincanae som har orsakat tillväxtförändingen. Gallkvalstret håller till i knottrorna där de också suger näring från bladen. Ibland kan ett alblad ha hundratals alknottror vilket gör att bladet deformeras av näringsbrist. Alknottror är runda, kala och insnörda vid basen. I sitt första stadium är de gulgröna, sedan blir det vackert röda som på bilderna, för att slutligen bli bruna.
Även klibbal har en egen art av gallkvalser som gör alknottror. Då heter arten Eriophyes laevis.
Presentspindel – spindeln med både Tintinlugg och polisonger
På vår yttervägg hängde idag en riktig cooling. En stor hane av presentspindel Pisaura mirabilis brydde sig inte det minsta om att jag fotograferade småsporre som växte mellan stenplattorna under honom. Bilderna på småsporren blev misslyckade, kamera ville inte fokusera på de minimala blommorna, men den mörka spindeln mot vår ljusa vägg gjorde sig desto bättre på bild!
Presentspindeln spinner inga fångstnät utan är en aktiv jägare som springer ifatt sina byten. När spindeln vilar ser man den ofta sitta med de främre benparen framåtsträckta och de bakre benparen bakåtsträckta. Denna benföring tillsammans med den långsmala kroppen ger en fingervisning om att det är en presentspindel du har framför dig.
Eftersom jag är med i Facebookgruppen Spindelnätet (rekommenderas!), får jag ofta se denna spindel i mitt flöde. Storleken och den läckra teckningen på spindeln gör att många undrar om arttillhörigheten. På samma sida delar spindelexperten Kajsa Mellbrand med sig om handfasta artbestämningstips vad gäller presentspindel och nämner minnesknep som vit “framåtriktad Tintintofs” och vita “polisonger” i spindelns mörka ansikte. För att se dessa behöver man komma spindeln nära.
Du har säkert hört talas om spindelhonors vana att äta upp hanen efter parning. Detta är ingen myt, utan en realitet för spindelhanar att förhålla sig till. Hanarna hos presentspindeln löser detta problem genom att räcka över förlovningsgåva inför parning. Presenten består i ett byte, inlindat i silke, som distraherar honan och ger hanen en bättre förutsättning att komma ifrån parningsakten levande. Därav namnet presentspindel!
En kokong av skogslyktspindel
Under lunchrasten idag, i en dikeskant i Jämtland, fick jag se denna lilla lykta som hängde från en kärrfräken. Det är inget mindre än en äggkokong av skogslyktspindel Agroeca brunnea. Själva spindelhonan är uppemot centimetern, är rödbrun och ganska oansenlig, men har alltså förmågan att med sina spinnvårtor på bakkroppen skapa den mest fantastiska lilla barnkammare till sina ägg. Skogslyktspindel spinner förövrigt inga nät, utan jagar i kapp sina byten. På engelska kallas spindeln fairy-lamp spider, vilket man kan förstå!
Min brudbukett
Jag tycker att en bukett med ängsblommor är så mycket vackrare än den mest konstfulla uppsättning av snittblommor. Känslan av en egenplockad sommarbukett är också så mycket bättre när man vet att den inte har åkt hundratals mil i lastbil och inte är besprutad med allehanda insektsgifter. Min självplockade brudbukett bestod av ett fång häggblommor och en näve skogsförgätmigej.
Hägg Prunus padus har en underbar doft, söt men samtidigt lite bitter (i alla fall inbillar jag mig att jag känner den bittra doften!). Hägg är nämligen rik på ämnet amygdalin, samma välsmakande och giftiga ämne som finns i bittermandel.
I Sverige har vi åtta förgätmigejarter. Skogsförgätmigej Myosotis sylvatica är en av tre arter som har relativt stora blommor (ca 8 mm). Dessa stora blommor, i kombination med foderblad som är lika långa som kronpipen och är försedda med krokuddiga och utspärrade hår, är säkra artbestämningskaraktärer.
Skogsförgätmigej växer naturligt i Skånes lundar, men eftersom arten också är en populär trädgårdsväxt kan man hitta den lite var som helst i landet. Hemma hos mig har den sedan decennier tillbaka lämnat sina prydliga rabatter och gett sig ut i ängarna.
Jag uppäckte snart att jag hade fått en bonus-art i min bukett. De små rödgula vårtorna på häggbladen är galler, boningar åt häggbladgallskvalster Phytoptus padi, även kallade hägghorn. Gallkvalster är mikropsopiskt små spindeldjur med maskformad kropp, sugande mundelar och endast två benpar. Bara i Sverige finns det omkring 250 olika arter, varav mer än hälften bildar galler.
Hanar är ytterst sällsynta och oftast praktiserar honorna jungfrufödsel. Honan lägger sina obefruktade ägg på våren efter att ha övervintrat i värdväxtens knoppar. Snart suger både honan och ungar bladnäring så att galler bildas. Spridingen sker främst med vinden och för att blåsa bort har de lite olika tekniker. De kan ställa sig upp, klättra upp på varandra eller göra små skutt.
Efter att ha läst om dessa små lirares liv kunde jag inte bli annat än öm i hjärtat. Jag är glad att de fick vara med i min brudbukett!