Några arter och vyer från Fulufjällets nationalpark
För en dryg vecka sedan kom jag hem från en semestervecka på Fulufjället i Dalarna tillsammans med min mor Eva Lundell. För att vara en fjällsemester har resan varit av lyxkaraktär. Lugnt tempo, ingen tung packning och vi har bott i stuga med bekvämligheter som fullutrustat kök, sopsorteringskärl och utedass. Vädret har varit perfekt för vandring med mestadels svalt och mulet väder med betydligt fler solglimtar än regnskurar. Fokus på våra dagsetapper var att upptäcka naturen och frossa i arter och vyer som vi inte ser till vardags.
Skärfläckor på Getterön
Jag kan inte komma på något bättre sätt att fira valborg och välkomna våren än att vara ute i naturen och njuta av allt som spirar, surrar och piper. I tre dagar har jag och min vän Anna Karin gjort just detta, mestadels i fågelparadiset Getterön utanför Varberg. Det är förstås svårt att rangordna alla upplevelser en sådan här plats levererar. Men en höjdpunkt var när jag för första gången fick in skärfläckor Recurvirostra avosetta i tubkikarens synfält.
Skärfläckor är de mest gracila fåglar du kan tänka dig. Både hanen och honan är tecknade i svart och vitt, med en lång, svart uppåtböjd näbb. Näbbens form och längd är anpassad till deras sätt att fånga föda. Genom att föra näbben från sida till sida vid vattenytan “skummar” de effektiv i sig smådjur.
Skärfläckorna anländer till flacka havsstränder i sydligaste Sverige från sina vintertillhåll i södra Europa i mars/april och häckar i kolonier. Stränderna ska vara vara öppna för att skärfläckan skall trivas och därför är det viktigt att stränder där de häckar fortsätter att betas. Som många andra fåglar är skärfläckan störningskänslig vid häckningstid. Men i Getteröns många gömslen och fågeltorn fick man en fin inblick i fåglarnas familjeliv utan att störa.
Lappuggla
Det är sällan jag ger mig ut för att få se någon särskild fågel. Men i dag var det med hopp om att få se en av Sveriges största ugglor som jag begav mig av i skymningen till en närbelägen by. På Artportalen hade det nämligen kommit in flera rapporter om en kringflackande lappuggla Strix nebulosa.
Det dröjde inte länge innan jag fick napp. Den uppenbarade sig som en stor gestalt på telefonledningen. Bara huvudet rörde sig då den födosökte. Efter ett tag slog den ut vingarna och flög ljudlöst till en telefonstolpe längre bort. Vilken mäktig varelse!
Vinterfåglar
Nu så här i februari kan man nästan gå på skaren. Fem lätta steg ovanpå snön och ett då man sjunker ned till knäna. Dagens promenad upp på det lilla berget blev därför ett mödosamt projekt. Belöningen blev en utskällning av en talltita, spillning ifrån tjäder och rester av ett mindre korsnäbb– skrovmål.