Mamma lärde mig växter när jag var liten, vilket har lagt grunden för mitt artintresse. Idag är det jag som lär mamma växter, och mamma, som har förlorat sig i svampriket, lär mig svampar. Min lillebror däremot,  har inte visat något större botanikintresse. När han var yngre protesterade han högljutt tillsammans med mina andra syskon, om jag och mamma ägnade växterna för mycket uppmärksamhet.

Min lillebror är inte så liten längre. Det lärde jag mig sannerligen under gårdagens exkursion till Kinnekulle! Istället för att klaga och vilja åka hem, briljerade han med sina botanikkunskaper inför sällskapet från Uddevalla Botaniska Förening. Hur gick detta till?