Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en vanlig långhorning i våra barrskogar. I nyligen dött talltimmer lever larverna en kort tid i kambiet för att sedan gå in i 1-3 cm i splintveden. Larverna lever här i 2-3 år, innan förpuppning och kläckning sker.

Brandskadade tallar är ofta angripna av brun barkbock. Massangrepp förekommer, då veden i den brända trädbasen äts upp till den grad att trädet bryts av vid markytan. Vill man få syn på de fullbildade, ganska så anspråkslösa långhorningarna,  skall man ge sig ut om natten i slutet av juli.

Det vi ser på bilden är ett kläckhål där den färdigutvecklade skalbaggen tagit sig ut längs fibrernas längdriktning. Gnag av brun barkbock är svår att skilja i från gnag av naken barkbock  (Arhopalus tristis), en skalbagge som sällsynt hittas i varma kustområden i Sverige.

Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Som en av våra vanligaste långhorningar i äldre granskog, lever kortvingad granbock (Molorchus minor) ett undanskymt liv.  Den fullbildade skalbaggen är inte mer än 12 mm lång, och större delen av sin livtid lever den som larv under barken på de nedersta grenvarven på äldre granar eller i smala granstammar.

Larverna gnager karaktäristiska 2 mm breda gångar i splintveden, och lämnar efter sig ett vackert  tvärrandigt mönster som vi kan få ta del av i många år efter larvernas framfart.

Under sensommaren då larverna är två år gamla, går de in i veden och förpuppar sig. Övervintringen sker som fullbildad skalbagge,  när våren kommer söker de sig ut ur veden som små perfekta kortvingade granbockar!

Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.