Adam och Eva – Blomsterparet som luras
Adam och Eva Dactylorhiza sambucina är namnet på en av Sveriges mest kända orkidéer. Det är en art som saknar nektar och har två färgformer; en gulvit och en rödrosa. De olika färgformerna växer om vart annat i kalkrika ängs- och betesmarker.
I går gjorde jag mitt årliga vårbesök i Bondskärets naturreservat för att njuta av bland annat Adam och Eva.
Här syns den rödrosa färgformen av Adam och Eva i en beteshage i försommarskrud vid norra Upplandskusten. 
Blommor i närbild av den gulvita färgformen av Adam och Eva. I blommornas värd finns det många strategier för att locka till sig pollinerare på ett så effektivt sätt som möjligt. Tillsammans med färggranna och skyltande kronblad är det kutym att bjuda på en slurk nektar till den besökande insekten som tack för ett ovärderligt jobb med att bistå blommornas befruktning. För t ex en humla är den energirika nektarn det bränsle hon behöver för att oförtrutet kunna besöka blomma efter blomma på jakt efter pollen som ska bli mat till hennes larver. Så snopen hon ska bli då när hon besöker “Adam”, den prunkande orkidén i vackra röda färger, men som inte levererar någon nektar hur många hon än besöker. När humlan tröttnat på att bli snuvad på konfekten vänder hon antennerna mot “Evorna” istället och gör även där pollineringsjobbet utan att få betalt. Hur många gånger humlorna byter mellan de olika färgvarianterna vet nog ingen. Men det är i alla fall tillräckligt många gånger för att Adam och Eva ska kunna föra sina gener vidare utan att behöva tillverka den kostsamma nektarn!
Vilken av färgformerna är då Adam och vilken är Eva? I texten ovan benämner jag ju den rödrosa som Adam och den gulvita som Eva, men det är bara efter mitt eget tyckande. Jag har inte sett någon officiell på källa på vem som är vem. Det vore roligt att veta hur ni tänker kring namngivning. Kommentera gärna i så fall!
Knärot – gammelskogens ljusbärare
Detta inlägg är en hyllning till den svenska orkidé som ligger mig närmast om hjärtat. Knärot Goodyera repens. Inga bilder i världen kan göra knärotens skönhet rättvisa eller fullt ut återspegla den underbara känslan jag får när jag träffar på de vitblommande stänglarna som hukar under blåbärsris eller stoltserar på mossiga stenblock.
Vill du se knäroten blomma, är det nu i blåbärstid du ska ge dig ut. Glöm hyggen, ungskogar och plantage. Knäroten vill ha riktig gammelskog!
Knäroten är orkidén som lyser upp gammelskogen i blåbärstid och får mitt hjärta slå lite snabbare. Första gången jag mötte den lilla orkidén, var i en blåbärsgranskog i Ljungskile tidigt 00-tal. Jag och några kompisar plockade blåbär när den plötsligt bara uppenbarade sig framför mig. Det är så det ofta går till har jag märkt. Att den bara helt plötsligt står där och man får känslan att det var knäroten som hittade mig först.
Hittar du knäroten eller hittar den dig? Det är frågan! Det händer då och då, att jag tänker på mötet med min första knärot och undrar om skogen finns kvar. Knäroten är idag placerad i hotkategorin Sårbar (VU) i svenska rödlistan. Då jag blev förälskad i knäroten i början på 00-talet ansågs populationen vara livskraftig. Mycket kan alltså hända på bara 20 år och det som har hänt är att gammelskogen som knätoren och de ca 2000 andra rödlistade skogsarter kräver, börjar ta slut i landskapet. I mer än ett halvt sekel har vi kalavverkat den svenska skogen och återplanterat likriktade monokulturer som är utan de strukturer och den artrikedom som tar 100-tals år att återskapa, om det ens är möjligt. Just de knärötter som poserar på mina bilder är fredade, vilket gläder mig. De växer i naturreservatet Bolstan-Vad utanför Tierp.
På en orkidé kan man räkna till tre. (Observera att det rimmar!) Tre yttre kalkblad (namnet på orkidéns kronblad), och tre inre. Tre-regeln gäller även de millimeterstora knärotsblommorna även om det är svårt att urskilja på bilden. I mitten av en orkidéblomma hittar man dessutom inga ståndare eller pistiller, utan istället är hon- och hanorgan sammanvuxna till en så kallad könspelare. Lägg också märke till knärotens fantastiska hårighet! 
Precis som hos alla andra orkidéer är knärotens blad parallellnerviga. På knärotens blad går det också skönja ett nätlikt mönster. De vintergröna bladen växer i rosett och utseendet är värt att lägga på minnet eftersom de går att observera året om. Blomställningarna är däremot kortlivade. Nattviol
Nu blommar nattviolerna Platanthera bifolia i Gredelby hagar! Jag var där och tittade till dem idag. Som små uppenbarelser står de där; sköra, bräckliga, men ändå stolta. Doften är ljuvlig, och den blir starkare inför natten, då den ska locka nattaktiva fjärilar till pollinering.
Nattviol Platanthera bifolia- stolt och vacker 
Det är bara svärmare med tillräckligt låga sugsnablar som kan komma åt nektarn i de långa sporrarna. 
Precis som det vetenskapliga artnamnet bifolia antyder har nattviolen två motsatta basalblad. Guckusko – En farlig fälla för flugor
Inte behöver man åka utomlands för att få se exotiska orkidéer. Titta bara på guckuskon Cypripedium calceolus ! Så snygg, och så häftig biologi.
Livsfarlig flugfälla, Guckusko Cypripedium calceolus Guckuskon slösar inte med energirik nektar för att belöna de pollinerande insekterna. Här är det fula knep som gäller! Med sin förföriska doft lockas bin och flugor som trillar ner i guckuskoblommans gula gap. De hala kanterna hindrar dem att krypa tillbaka samma väg som de kom in. Efter mycket sökande hittar fångarna, i bästa fall, utgången i bakre delen av blomman. Där sitter ståndarna, beredda på att ge insekterna en avskedskyss i form av pollen, som fastnar på deras kroppar. Förhoppningsvis gör insekterna om samma misstag i en annan guckuskoblomma, och pollinationen blir fullbordad!
Guckusko Cypripedium calceolus, vackra som rosor, krispiga som tulpaner. Något ont inom mig vill plocka dem alla! Men aj aj, alla orkidéer i Sverige är fridlysta. Flugblomster och Sankt Pers nycklar – Lurendrejeri och viagra
En kombination av kalkberggrund, milt klimat, tunt jordtäcke och bete har gjort Österplana hed på Kinnekulle till ett botaniskt eldorado. Första gången jag besökte Österplana hed var jag på exkursion med Uddevalla Botaniska Förening. De flesta blommorna var nya för mig, och jag befann mig i ett ständigt lyckorus.
Idag, nio år senare, var det dags igen för att besöka Kinnekulle och österplana hed. Exkursionssällskap var min mamma och lillebror, tillsammans med Uddevalla Botaniska Förening. Och dagen gick i sannerligen i orkidéernas tecken.
Fascinerande flugblomster Ophrys insectifera lurar stekelhanar till parning
Den lilla orkidén Flugblomster Ophrys insectifera, har en alldeles fantastisk anpassning. Blommans utseende, hårighet och doft imiterar en hona av stekeln Gorytes mystaceus. Intet ont anande stekelhanar föröker para sig med dessa “honor” och flugblomstret bli därmed pollinerat.
Sankt Pers nycklar har i folkmun haft många namn som anspelar på växtens två testikelliknande rotknölar. Rotknölarna har också ansetts vara potenshöjande, och har används som afrodiaka till både människor och djur. Detta var något som Carl von Linné uppmärksammande då han namngav växten till mascula, dvs manstestikel. Det svenska namnet Sankt Pers Nycklar är ett resultat av kyrkans försök att utradera växtens många okristliga synonymer till denna ståtliga orkidé.
Orkidén ängsnycklar Dactylorhiza incarnata växte också i mängder bland starr och gräsull.
