Flodflicksländor vid Tämnarån
Åh vad jag blir öm i hjärtat när jag ser flicksländor! Dessa små flygande pinnar rör sig sävligt över vegetationen, gärna vid vatten, och slår sig ned vid jämna mellanrum. Kanske väljer de ett strå som inte är mycket bredare än de själva. Där sitter de och spanar med sina stora facettögon som sitter så brett isär att de närmast liknar hammarhajar. Färgen är ofta blå eller beige med svart teckning, ibland är ögonen röda och ibland går hela sländan i rött, allt beroende på vilken av Sveriges 20 flicksländearter det rör sig om. Gemensamt är den tunna kroppen och de smala vingparen som hålls hopfällda över bakkroppen vid vila. Till skillnad från de flygskickliga “vanliga” trollsländorna, är flicksländor lätta att fånga in med håv. Artbestämningen är desto klurigare, men som tur är finns det utmärkt litteratur att tillgå.
Idag stötte jag på mängder av flicksländor på min spångade promenad över Tämnarån i Tierp. Alla var av samma art, flodflickslända Platycnemis pennipes, som jag nu börjar känna mig säker på i min artbestämning. Flodflicksländan ger ett ljust intryck. Hanen är ljust blå och honan är ljust beige till gulgrön. Båda könen har svarta teckningar och de arttypiska dubbla ljusa linjerna vid skuldran. Arttypiskt är också de breda “vaderna”, främst på bakbenen och främst på hanen. Flodflicksländan är en relativt vanlig art i södra Sverige vid långsamt rinnande vatten med mycket vegetation.
En hane av flodflickslända visar upp sig. Överst på mellankroppen, på skuldrorna, syns de arttypiska dubbla ljusa linjerna. 
Genom att försiktigt hålla sländan i vingarna går det att studera viktiga fältkaraktärer utan att den skadas. Här ser man hanens breda vader! 
Även honan av flodflickslända har de typiska dubbla ljusa linjerna på mellankroppen. Färgen hos honan är diskretare än hos hanen och går i beige till blekt gulgrön. Guldtrollslända
Guldtrollslända Cordulia aenea. Vackert namn på en vacker insekt. Den här trollsländan praktiskt taget flög in i min håv när jag gick en fjärilstransekt i jobbet. Platsen var en översvämningsäng vid Gysinge, Nedre Dalälven. Jag hade bara mobilkameran tillgänglig, och dåligt med tid hade jag eftersom jag var i tjänst, men en bild blev det, och utifrån den och boken Trollsländor i Sverige – en fälthandbok kunde jag artbestämma den till guldtrollslända Cordulia aenea. På Facebooksidan “trollsländor” blev jag upplyst om att ingen av guldtrollsländans förväxlingsarter flyger såhär tidigt på säsongen, med en länk till Natursidans utmärkta guide till de tidigaste trollsländorna.
Guldtrollslända är en vanlig art som förekommer i hela Sverige, utom fjällkedjan, vid alla slags stillastående sötvatten. Längs stränderna håller hanarna revir som de patrullerar och försvarar gentemot andra hanar, medan honorna lever ett mer undanskymt liv på avstånd i från vattnet. Parningen sker till en början i luften innan paret slår sig ned i en buske eller ett träd. Honan lägger sedan äggen i strandkanten genom att doppa ner bakkroppen i vattnet. Äggen faller ned till botten, och efter ett par veckor kläcks trollsländelarverna, som lever rovsdjurliv i två till tre år under ytan, tills det är dags att krypa upp på land och genomgå förvandlingen till en fullbildad trollslända, vilket sker på våren eller försommaren.
En dag på stranden
En dag på sjöstranden med Yvonne. Som två överförtjusta barn håvade vi vattendjur ända tills vi frös öronen av oss.
Yvonne in action.
Våra stoltaste fångster var två klodyvlar Nepa cinerea (varav en fångade en dagsländelarv så fort den släpptes i akvariet!), ett illrött gummibåtskvalster Limnochares aquatica, en långsträckt hundigel Erpobdella octoculata och en lite tjockare hästigel Haemopis sanguisuga. Det som på bilden ser ut som en bajskorv är en boning åt en nattsländelarv, ordning Trichoptera.
Spetsen i klodyvelns bak är ett andningsrör och inte en gadd. Bara så ni vet.
Nattsländelarver kallas i folkmun för husmaskar. De bygger sina egna kryp in av de material som finns tillhanda. Det kan vara grus, snäckskal eller växtdelar som de varsamt sammanfogar med silkestråd. En del arter lever hela sitt vattenburna liv i dessa rörformade hus, andra bygger bo först när de skall förpuppas.
Här har vi nattsländan i egen hög person! Det finns ca 120 arter i Sverige och jag har ingen aning om vad det här är för sort. Men visst ser det ut som en liten alien?
Vi hittade också en trollsländelarv. Trollsländelarver är små monster som slukar allt i sin väg, från fiskyngel till andra insektslarver. På bilden ser den däremot inte så skräckinjagande ut. Mer som en ledsen blöt hund.
Om man lirkar lite försiktigt under hakan på trollsländelarven kan man få fram den väldiga underläppen som har samma funktion som tungan på en kameleont. Som sagt, trollsländelarver är sjöbottens små monster!
