Kameleontskål
Jag skålar in våren 2024 med den vackraste av skålsvampar; kameleontskål Caloscypha fulgens! Ut med vinterdepression och snö till knäna och in med små, kluriga svampar som dyker upp i naturen när den fuktmättade marken blottas. Ända sedan jag blev medveten om kameleontskålens existens för några år sedan, har jag velat hitta den och skåda dess osannolika färgkombination av blått och gult med egna ögon. Idag hände det. Jag hittade den växandes på barrmatta under en liten gran på min egen tomt.
Vad finns det mer att säga om kameleontskålen? Tittar man på statistiken över inrapporterade fynd av svampen i Sverige på artfakta.se så ser man att den är betydligt mer förekommande vissa år än andra. Förra året rapporterades den inte alls. I år verkar den däremot ha ett rekordår med ett 20-tal fynd registrerade hittills.
Kameleontskålssäsongen varar från våren till försommaren och den gynnas av snörika vintrar, som den vintern vi har haft här i Norduppland i år.
Så, ut och leta, ut och skåla!
Vårrödhättingar välkomnar värmen
Även våren är svamparnas tid, men det finns betydligt färre arter som visar sina fruktkroppar under våren, vilket underlättar artbestämning. Igår hade jag lyckan att springa på ett knippe vårrödhättingar Entoloma vernum som hukade under en planta vispstarr, perfekt kamouflerade bland asplöven.
Vårrödhättingar tillhör släktet Entoloma, med det på svenska passande namnet rödskivlingar. När fruktkropparna är spormogna, färgas skivorna vackert roströda av miljontals små sporer.
Vårrödhättingarnas hattar har ofta en liten puckel i mitten och har en strimmig hattkant. Arten är också hygrofan, vilket betyder att den ändrar utseende beroende på om den är torr eller fuktig. En hygrofan hatt i väta blir ofta vattnigt genomskinlig. I torka däremot, får den hygrofana hatten en matt lyster.
Av Sveriges över 10 000 svamparter är de flesta oätliga. Den giftiga vårrödhättingen är inget undantag.
Bombmurkla – vårens chokladtryfflel
Nu har snön äntligen försvunnit och vårtecknen står som spön i backen. Citronfjäril och tussilago i alla ära, men inget går upp mot bombmurklan Sarcosoma globosum när det gäller att framkalla vårkänslor. Vårkänslor för mig är förväntan. Förväntan på den tid som ligger framför mig med nya artkryss och kära återseenden.
Dagens bombmurklefynd i södra Lunsen utanför Knivsta var ett kärt återseende. Jag bloggade om vårens chokladtryfflar här på Artsidan redan för sex år sedan men sedan dess har bombmurklan blivit något av en mediakändis då den sällsynta och fridlysta svampen fick myndigheterna att stoppa en avverkning av skogen den växte i. Ärendet gick ända upp till mark- och miljööverdomstolen innan markägaren fick rätt att avverka och därmed utradera hela växtplatsen. En seger för äganderätten sades det.
Skogen vi var i idag är nyckelbiotop. Det innebär att den är klassad av Skogsstyrelsen som en miljö som är skyddsvärd och där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Förutom bombmurkla hittade vi även signalarterna rynkskinn Phlebia centrifuga, grön sköldmossa Buxbaumia viridis och bladrosetter av den lilla orkidén knärot Goodyera repens. Jag hoppas att en skog som denna kan få står kvar!
Scharlakansröd vårskål
Scharlakansröd vårskål är en sällsynt skönhet som nu på våren kan hittas i fuktiga lövlundar, åraviner och strandskogar. Skålsvampen växer på murkna nerfallna grenar från olika lövträd. Grenarna skall ligga fuktigt, gärna intill rörligt markvatten som svämmar över på våren, och miljön skall ha en permanent hög luftfuktighet. Scharlakansröd vårskål har så specifika miljökrav att den är utsedd som signalart av Skogsstyrelsen. Det innebär att närvaron av scharlakansröd vårskål visar på en skyddsvärd lövträdsmiljö där andra ovanliga och rödlistade arter förekommer.
Skålarna är 2-5 cm breda, foten är 1-3 cm lång och utgår vanligtvis från undersidan av en gren, vilket syns på bilden nedan. Det vi kallar för scharlakansröd vårskål är egentligen tre olika arter, omöjliga att skilja åt utan mikroskop.
Sippskål
Vitsippor hör våren till och det i mängder! Men nästa gång du sätter dig i vitsippsbacken, ta dig då en närmare titt efter bruna små skålsvampar. Sippskål kallas den svamp som parasiterar på vitsippans rötter. Själva skålen sitter ofta på ett litet skaft och är inte mer än någon centimeter i diameter.