Vårfryle och backskärvfrö
Vitsippa och tussilago är klassiska vårblommor som väcker den där speciella vårkänslan. Men det finns fler vårskönheter som är värda uppmärksamhet. Här kommer två av mina favoriter; vårfryle (Luzula pilosa) och backskärvfrö (Thlaspi caerulascens)
Vårfrylens latinska artepitet "pilosa" syftar på de håriga bladen. 
Backskärvfrö tillhör familjen korsblommiga växter tillsammans med välkända nyttoväxter som kål och raps. Sol i sinnet
Finns det någon art som framkallar sådana lyckokänslor som den första tussilagon? Här är tre solar som log emot mig i dag!
Hästhov (Tussilago farfara) Botanikdagarna – Sommarens höjdpunkt för växtnördar
Varje år arrangeras Botanikdagarna av Svenska Botaniska Föreningen. För många växtnördar är dessa fem dagar något av sommarens höjdpunkt. Här möts Sveriges främsta botaniker, och glada amatörer som jag, för att frossa i växtkryss, lantinska namn och vackra landskap.
Första gången jag var med på Botanikdagarna, välkomnades jag av ett gäng 40-åriga grabbar som kallade sig för “ungdomarna”. Och mycket riktigt var de betydligt yngre än de damer och herrar som var i majoritet. “Din vistelse här sänker medelålder med 10 år”, skojade någon. Men vad betyder ålder när man delar samma passion? Ingenting skulle det visa dig.
Vill du följa med på årets Botanikdagar är det dags att anmäla sig! Du som är student kan söka föreningens stipendium.
2009 hölls Botanikdagarna i Jämtland. Bilden är tagen uppe på Blomsterfjället Ansätten. Fjället gör skäl för sitt namn med sina 382 registrerade växtarter.
Under Botanikdagarna passerar ingen växt obemärkt förbi, även om det så gäller en liten utblommad grådraba Draba incana. På bilden skymtas den gulblommande medicinväxten rosenrot Phodiola rosea.
Vinterfåglar
Nu så här i februari kan man nästan gå på skaren. Fem lätta steg ovanpå snön och ett då man sjunker ned till knäna. Dagens promenad upp på det lilla berget blev därför ett mödosamt projekt. Belöningen blev en utskällning av en talltita, spillning ifrån tjäder och rester av ett mindre korsnäbb– skrovmål.
Så här ser det ut när en mindre korsnäbb har käkat granfrön. Kottefjällen är kluvna på mitten av fågelns saxlika näbb 
Tjäderspillning- omisskännliga lillfingertjocka korvar där dieten av tallbarr framgår tydligt. Brun barkbock
Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en vanlig långhorning i våra barrskogar. I nyligen dött talltimmer lever larverna en kort tid i kambiet för att sedan gå in i 1-3 cm i splintveden. Larverna lever här i 2-3 år, innan förpuppning och kläckning sker.
Brandskadade tallar är ofta angripna av brun barkbock. Massangrepp förekommer, då veden i den brända trädbasen äts upp till den grad att trädet bryts av vid markytan. Vill man få syn på de fullbildade, ganska så anspråkslösa långhorningarna, skall man ge sig ut om natten i slutet av juli.
Det vi ser på bilden är ett kläckhål där den färdigutvecklade skalbaggen tagit sig ut längs fibrernas längdriktning. Gnag av brun barkbock är svår att skilja i från gnag av naken barkbock (Arhopalus tristis), en skalbagge som sällsynt hittas i varma kustområden i Sverige.
Gnag av brun barkbock Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Kortvingad granbock
Som en av våra vanligaste långhorningar i äldre granskog, lever kortvingad granbock (Molorchus minor) ett undanskymt liv. Den fullbildade skalbaggen är inte mer än 12 mm lång, och större delen av sin livtid lever den som larv under barken på de nedersta grenvarven på äldre granar eller i smala granstammar.
Larverna gnager karaktäristiska 2 mm breda gångar i splintveden, och lämnar efter sig ett vackert tvärrandigt mönster som vi kan få ta del av i många år efter larvernas framfart.
Under sensommaren då larverna är två år gamla, går de in i veden och förpuppar sig. Övervintringen sker som fullbildad skalbagge, när våren kommer söker de sig ut ur veden som små perfekta kortvingade granbockar!
- Gnag av kortvingad granbock
Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
