Visslare & Blåvingar
Utflykten till Kinnekulle bjöd inte bara på växter. Jag blev rejält distraherad av både blåvingar och en liten visslare.
– Åh vad jag jagade den där lilla visslaren! Den kryssade snabbt mellan enbuskarna, och slog sig ner bara korta stunder. Jag förbannade mig själv att jag inte hade tagit med håven.
Bättre gick det med de här förälskade puktörneblåvingarna Polyommatus icarus . De lät sig till och med fotas!
Puktörneblåvingar Polyommatus icarus, fångade mitt i kärleksakten. Blåvingar kan ibland vara förirrande lika varandra. Men puktörneblåvingen känns lätt igen på de svarta prickarna innanför diskfläcken (mittfläcken), alldeles intill kroppen.
Väl hemma med fjärilsböckerna, kunde jag analysera vilken av Sveriges fem visslare jag hade sett, baserat utbredning, habitat och flygtid. Allt pekade på att jag hade jagat smultronvisslare Pyrgus malvae. Ett nytt fjärilskryss!
Hur gick detta till?
Mamma lärde mig växter när jag var liten, vilket har lagt grunden för mitt artintresse. Idag är det jag som lär mamma växter, och mamma, som har förlorat sig i svampriket, lär mig svampar. Min lillebror däremot, har inte visat något större botanikintresse. När han var yngre protesterade han högljutt tillsammans med mina andra syskon, om jag och mamma ägnade växterna för mycket uppmärksamhet.
Min lillebror är inte så liten längre. Det lärde jag mig sannerligen under gårdagens exkursion till Kinnekulle! Istället för att klaga och vilja åka hem, briljerade han med sina botanikkunskaper inför sällskapet från Uddevalla Botaniska Förening. Hur gick detta till?
Fina mor och bror på Kinnekulle 
Lillebror med dolda kunskaper i botanik. Flugblomster och Sankt Pers nycklar – Lurendrejeri och viagra
En kombination av kalkberggrund, milt klimat, tunt jordtäcke och bete har gjort Österplana hed på Kinnekulle till ett botaniskt eldorado. Första gången jag besökte Österplana hed var jag på exkursion med Uddevalla Botaniska Förening. De flesta blommorna var nya för mig, och jag befann mig i ett ständigt lyckorus.
Idag, nio år senare, var det dags igen för att besöka Kinnekulle och österplana hed. Exkursionssällskap var min mamma och lillebror, tillsammans med Uddevalla Botaniska Förening. Och dagen gick i sannerligen i orkidéernas tecken.
Fascinerande flugblomster Ophrys insectifera lurar stekelhanar till parning
Den lilla orkidén Flugblomster Ophrys insectifera, har en alldeles fantastisk anpassning. Blommans utseende, hårighet och doft imiterar en hona av stekeln Gorytes mystaceus. Intet ont anande stekelhanar föröker para sig med dessa “honor” och flugblomstret bli därmed pollinerat.
Sankt Pers nycklar har i folkmun haft många namn som anspelar på växtens två testikelliknande rotknölar. Rotknölarna har också ansetts vara potenshöjande, och har används som afrodiaka till både människor och djur. Detta var något som Carl von Linné uppmärksammande då han namngav växten till mascula, dvs manstestikel. Det svenska namnet Sankt Pers Nycklar är ett resultat av kyrkans försök att utradera växtens många okristliga synonymer till denna ståtliga orkidé.
Orkidén ängsnycklar Dactylorhiza incarnata växte också i mängder bland starr och gräsull. Sippskål
Vitsippor hör våren till och det i mängder! Men nästa gång du sätter dig i vitsippsbacken, ta dig då en närmare titt efter bruna små skålsvampar. Sippskål kallas den svamp som parasiterar på vitsippans rötter. Själva skålen sitter ofta på ett litet skaft och är inte mer än någon centimeter i diameter.
Sippskål (Dumontinia tuberosa) hittar du där det växer vitsippor. Vårfryle och backskärvfrö
Vitsippa och tussilago är klassiska vårblommor som väcker den där speciella vårkänslan. Men det finns fler vårskönheter som är värda uppmärksamhet. Här kommer två av mina favoriter; vårfryle (Luzula pilosa) och backskärvfrö (Thlaspi caerulascens)
Vårfrylens latinska artepitet "pilosa" syftar på de håriga bladen. 
Backskärvfrö tillhör familjen korsblommiga växter tillsammans med välkända nyttoväxter som kål och raps. Sol i sinnet
Finns det någon art som framkallar sådana lyckokänslor som den första tussilagon? Här är tre solar som log emot mig i dag!
Hästhov (Tussilago farfara) Botanikdagarna – Sommarens höjdpunkt för växtnördar
Varje år arrangeras Botanikdagarna av Svenska Botaniska Föreningen. För många växtnördar är dessa fem dagar något av sommarens höjdpunkt. Här möts Sveriges främsta botaniker, och glada amatörer som jag, för att frossa i växtkryss, lantinska namn och vackra landskap.
Första gången jag var med på Botanikdagarna, välkomnades jag av ett gäng 40-åriga grabbar som kallade sig för “ungdomarna”. Och mycket riktigt var de betydligt yngre än de damer och herrar som var i majoritet. “Din vistelse här sänker medelålder med 10 år”, skojade någon. Men vad betyder ålder när man delar samma passion? Ingenting skulle det visa dig.
Vill du följa med på årets Botanikdagar är det dags att anmäla sig! Du som är student kan söka föreningens stipendium.
2009 hölls Botanikdagarna i Jämtland. Bilden är tagen uppe på Blomsterfjället Ansätten. Fjället gör skäl för sitt namn med sina 382 registrerade växtarter.
Under Botanikdagarna passerar ingen växt obemärkt förbi, även om det så gäller en liten utblommad grådraba Draba incana. På bilden skymtas den gulblommande medicinväxten rosenrot Phodiola rosea.
Vinterfåglar
Nu så här i februari kan man nästan gå på skaren. Fem lätta steg ovanpå snön och ett då man sjunker ned till knäna. Dagens promenad upp på det lilla berget blev därför ett mödosamt projekt. Belöningen blev en utskällning av en talltita, spillning ifrån tjäder och rester av ett mindre korsnäbb– skrovmål.
Så här ser det ut när en mindre korsnäbb har käkat granfrön. Kottefjällen är kluvna på mitten av fågelns saxlika näbb 
Tjäderspillning- omisskännliga lillfingertjocka korvar där dieten av tallbarr framgår tydligt. Brun barkbock
Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en vanlig långhorning i våra barrskogar. I nyligen dött talltimmer lever larverna en kort tid i kambiet för att sedan gå in i 1-3 cm i splintveden. Larverna lever här i 2-3 år, innan förpuppning och kläckning sker.
Brandskadade tallar är ofta angripna av brun barkbock. Massangrepp förekommer, då veden i den brända trädbasen äts upp till den grad att trädet bryts av vid markytan. Vill man få syn på de fullbildade, ganska så anspråkslösa långhorningarna, skall man ge sig ut om natten i slutet av juli.
Det vi ser på bilden är ett kläckhål där den färdigutvecklade skalbaggen tagit sig ut längs fibrernas längdriktning. Gnag av brun barkbock är svår att skilja i från gnag av naken barkbock (Arhopalus tristis), en skalbagge som sällsynt hittas i varma kustområden i Sverige.
Gnag av brun barkbock Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Kortvingad granbock
Som en av våra vanligaste långhorningar i äldre granskog, lever kortvingad granbock (Molorchus minor) ett undanskymt liv. Den fullbildade skalbaggen är inte mer än 12 mm lång, och större delen av sin livtid lever den som larv under barken på de nedersta grenvarven på äldre granar eller i smala granstammar.
Larverna gnager karaktäristiska 2 mm breda gångar i splintveden, och lämnar efter sig ett vackert tvärrandigt mönster som vi kan få ta del av i många år efter larvernas framfart.
Under sensommaren då larverna är två år gamla, går de in i veden och förpuppar sig. Övervintringen sker som fullbildad skalbagge, när våren kommer söker de sig ut ur veden som små perfekta kortvingade granbockar!
- Gnag av kortvingad granbock
Källa: Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
