Jag fick se en sådan här liten goding i dag! En skogsödla Zootoca vivipara, solandes på en gammal husgrund. Kolla in det belåtna smilet, det är obetalbart!

I Sverige har vi förutom skogsödlan ytterligare två ödlearter: Sandödla Lacerta agilis och kopparödla Anguis fragilis (kopparorm). Kopparödlan är benlös och skiljs lätt ifrån de andra. Sandödlan är en sydlig art, som med sitt breda huvud och korta ben ger ett kraftigare intryck än skogsödlan, och har dessutom två längsgående, ljusgrå band på ryggen. Skogsödlan ser ut som på bilderna; slank, brungrå och söt som få.

Om svansen ser oproportionerligt kort ut, eller om färg och mönster avviker ifrån övriga kroppen, då kan du vara säker på att ödlan någon gång har tappat svansen, och att en ny har växt ut. Att tappa svansen är en bra strategi för att krångla sig ur fienders näbbar och klor. Min skogsödla däremot, verkar ha klarat sig undan sådana drabbningar.

I fall du skulle hitta en skogsödla som är lite tjock om magen, kan den faktiskt vara gravid! Till skillnad från sandödlan lägger skogsödlan inga ägg, utan föder levande ungar. Det latinska epitetet vivipara betyder levandefödare och syftar just till detta fenomen.

Ödletår är lite som bebisfingrar. Små men perfekta!