Tickan var ett slemhorn – mysteriet löst!
En bild tagen i all hast med mobilen, föreställandes något mystiskt som senare visade sig vara plasmodiumstadiet av slemsvampen slemhorn. I en bildmapp på datorn med oidentifierade arter har den här bilden legat sedan hösten 2018. Denna gula, poriga och svällande art har gäckat mig sedan jag hittade den på död ved i en skogsdunge utanför Uppsala. Förgäves har jag letat i mina tickböcker utan att komma vidare i artbestämningen, gett upp, och låtit bilden arkiveras. Det jag inte förstod för ett år sedan var att det inte var en ticka som jag hade hittat. Det var inte ens en svamp!
Häromdagen tog jag fram min finska bok om myxomyceter som jag har ägnat allt för lite uppmärksamhet åt. Jag förstår inte ett ord finska, men bilderna är vackra och jag ville helt enkelt njuta lite av dessa bilder. När jag synar omslaget klickar det till i mig. Där syntes en liten men tydlig bild på min gula så kallade ticka. Mysteriet var äntligen löst! Arten var en myxomycet, en slemsvamp, närmare bestämt ett plasmodium av arten slemhorn Ceratiomyxa fruticulosa.
Min vackra finska bok om slemsvampar med mitt slemhorn på framsidan. Slemsvamparnas livcykler och olika stadier är inte helt okomplicerade. Men jag gjorde ett försök att förklara slemsvampen vargmjölks livcykel i ett tidigare inlägg, som ni gärna får läsa. Ett av slemsvamparnas livstadier är i alla fall plasmodiumstadiet, det stadiet mitt slemhorn var i när jag hittade det. Ett plasmodium är en frilevande klump som kryper fram, ätandes det den kommer över i form av bakterier och mikroskopiska svamphyfer. Plasmodiet har ett stort antal cellkärnor, oftast diploida (innehåller två kompletta uppsättningar av kromosomer), men det finns inga cellväggar utan cellkärnorna flyter fritt i kroppen. Även om både plasmodiet och det sporproducerande kropparna som bildas senare liknar svamp, så klassas numera slemsvampar som en stam i riket protister. När jag läste om livets uppkomst och systematik under biologutbildningen fick vi lära oss att protister var en slags slasktratt där man har placerat det som varken är svampar, växter eller djur.
Den lilla men naggande goda skriften om slemsvampar av Uno Eliasson. Slutligen vill jag tipsa om en fantastisk liten skrift om myxomyceter av Uno Eliasson. Jag köpte den för 10 kr i presentshoppen i Göteborgs botaniska trädgård för några år sedan. Skriften innehåller nycklar, artbeskrivningar och bilder på slemsvampar som har hittats i botaniska trädgården i Göteborg, samt en omfattande inledning om slemsvamparnas biologi.
Vargmjölk och lite om slemsvampar
Vargmjölk Lycogala epidendrum är en slemsvamp som lever på död ved. Fruktkropparnas färg varierar mellan att vara lysande tuggummirosa, gammalrosa och olika nyanser av grå. Vargmjölken jag hittade idag och som visas på bilden, är intensivt korallröd och alldeles kletig, vilket tyder på att slemsvampen fortfarande befinner sig i plasmodium-stadium, men håller på att dela upp sig för att bilda fruktkroppar. Läs mer om plasmodium-stadiet och om slemsvamparnas livcykel nedan.
Slemsvampar är namnet till trots inte alls släkt med svamparna. Det är till och med så att djuren är närmare släkt med slemsvampar än vad slemsvampar är släkt med svampar! Men av tradition studeras slemsvampar av botaniker och det är i svampböcker vi kan läsa om dessa farcinerande varelser. Zoologernas klassificering är mer korrekt då de betraktar slemsvamparna som en klass i stammen amoebozoa, alltså amöbor!
Slemsvampens livcykel har fyra olika stadier. Slemsvamparnas fruktkroppar är ofta det stadium vi får se ute i naturen. Fruktkropparans funktion är att producera sporer som är det första stadiet i en slemsvamps liv. Ur sporerna kommer sedan könsceller som kan röra sig fritt med hjälp av flageller eller genom att hasa sig fram på amöba-vis. I detta andra livsstadie söker könscellerna upp andra könsceller och smälter samman parvis med varandra i en befruktning. Dessa befruktade celler söker sedan upp andra befruktade cellkärnor och smälter samman med dem. Tillslut har alla förenade kärnor bildat en amöbaliknande varelse som kallas plasmodium, det tredje stadiet i livcykeln. Plasmodiets beteende gör det lättare för oss att förstå att slemsvamparna är närmare släkt med djuren än med växterna. I brist på föda tillväxer plasmodiet normalt med en hastighet på en millimeter per timme, och har ett tillväxthastighetsrekord på två centimeter per minut! Genom att omsluta och lösa upp föda som svampar, bakterier och multnande organiskt material tillgodogör sig plasmodiet näring. Det fjärde stadiet är fruktkroppsstadiet. Inför detta stadium delar många slemsvampsarer upp sig i mindre delar och varje liten del blidar sedan en egen frukkropp som så smånginom kommer bidra med nya sporer.