Vargmjölk och lite om slemsvampar
Vargmjölk Lycogala epidendrum är en slemsvamp som lever på död ved. Fruktkropparnas färg varierar mellan att vara lysande tuggummirosa, gammalrosa och olika nyanser av grå. Vargmjölken jag hittade idag och som visas på bilden, är intensivt korallröd och alldeles kletig, vilket tyder på att slemsvampen fortfarande befinner sig i plasmodium-stadium, men håller på att dela upp sig för att bilda fruktkroppar. Läs mer om plasmodium-stadiet och om slemsvamparnas livcykel nedan.
Slemsvampar är namnet till trots inte alls släkt med svamparna. Det är till och med så att djuren är närmare släkt med slemsvampar än vad slemsvampar är släkt med svampar! Men av tradition studeras slemsvampar av botaniker och det är i svampböcker vi kan läsa om dessa farcinerande varelser. Zoologernas klassificering är mer korrekt då de betraktar slemsvamparna som en klass i stammen amoebozoa, alltså amöbor!
Slemsvampens livcykel har fyra olika stadier. Slemsvamparnas fruktkroppar är ofta det stadium vi får se ute i naturen. Fruktkropparans funktion är att producera sporer som är det första stadiet i en slemsvamps liv. Ur sporerna kommer sedan könsceller som kan röra sig fritt med hjälp av flageller eller genom att hasa sig fram på amöba-vis. I detta andra livsstadie söker könscellerna upp andra könsceller och smälter samman parvis med varandra i en befruktning. Dessa befruktade celler söker sedan upp andra befruktade cellkärnor och smälter samman med dem. Tillslut har alla förenade kärnor bildat en amöbaliknande varelse som kallas plasmodium, det tredje stadiet i livcykeln. Plasmodiets beteende gör det lättare för oss att förstå att slemsvamparna är närmare släkt med djuren än med växterna. I brist på föda tillväxer plasmodiet normalt med en hastighet på en millimeter per timme, och har ett tillväxthastighetsrekord på två centimeter per minut! Genom att omsluta och lösa upp föda som svampar, bakterier och multnande organiskt material tillgodogör sig plasmodiet näring. Det fjärde stadiet är fruktkroppsstadiet. Inför detta stadium delar många slemsvampsarer upp sig i mindre delar och varje liten del blidar sedan en egen frukkropp som så smånginom kommer bidra med nya sporer.
8 Comments
Janne "JAS" Svensson
Hej på dig 🙂 Fin hemsida och kul med lite av varje. Ser att du skriver lite om Myxomyceter, vilket jag oxå gör, Du kan kolla in lite här och lägst ner har du det senaste av Uno Eliasson. Nya kunskaper tillkommer hela tiden. Din uppgift om hastighet på plasmodiets hastighetsrekord är knappast dess rörelse “framåt” utan hastigheten på tillväxten av plasmodiet, detta feltolkas ibland som du har gjort. Hastighetsrekordet “framåt” torde i stället ligga på någonstans på 3,5 – 4 cm på ett dygn. Ha det så gött i skogen:)
http://skogensrst.vpsite.se/Slemsvampar—Mycetozoa.html
PS : Du har några stavfel i texten oxå, jag har nog fler för jag är dyslektiker!!
Patrik Nygren
Fin sida, Sofia!
slemsvampar är fascinerande.
Har du tagit bilderna på sidan?
Sofia Lundell
Tack! Jag och Hans har tagit bilderna.
Sofia Lundell
Tack för värdefulla synpunkter!
Sten
Hej intressant det där med vargmjölken! Poetiskt namn på nåt slemmigt 🙂 Såg den första gång igår och upptäckte en myra som verkade nyfiken på den. Har myror något intresse av denna ”mjölk” ?
Tog bilder som jag kan skicka
Med vänlig hälsning,
Sten
Sofia Lundell
Hej Sten! Intressant observation! Vad jag känner till så finns det inget etablerad samarbete mellan myror och vargmjölk. Jag har varken sett eller hört talas om att myrorna skulle vara intresserade av vargmjölk specifikt. Men jag ska hålla ögon och öron öppna, kanske är det fler än du som har observerat detta. Återkom gärna om du forskar vidare i frågan och får något slags “svar”.
Hälsningar
Sofia
Olov Bertz
Hej Sofia,
Jättebra och intressant inlägg.
Sen en tid tillbaks har jag och mina kamrater tävlat i slemsvampar. Populärast i gruppen är trollsmör eftersom det finns en uppfattning om att den verkar snabbare än de andra arterna. Loppen tar ju sin tid och vi vet inte riktigt hur vi ska få dem att gå åt rätt håll. Den som tävlar i sniglar vet hur det kan kännas, de kör ju lite sitt eget race kan man säga 🙂
Det slutade med att vi bestämde att tävlingsplanen skulle vara cirkulär istället, så den som först kommer ut vinner.
Grejen är ju dock den att det tar ju nästan hela helgen innan en av slamparna (intern-term) kommer i mål. Trots vi sitter i gott sällskap med kaffekask och roliga historier så kan det ju lätt bli lite långdraget.
Jag och kompisarna skulle vara ok med om ett lopp tog 24 timmar max, det börjar nämligen bli svårt att förklara hemma varför man är borta så ofta. Har försökt få med familjen på det här men de kommer aldrig förstå tjusningen. De har provat många gånger men blir uttråkade efter bara en timme, och de säger att jag borde skaffa mig ett liv. Innan det var det att skaffa sig en hobby, men hobbyn duger tydligen inte. Fast vem behöver dem egentligen? En mänsklig familj som inte förstår nånting. Trollsmöret har aldrig gjort mig förnär och ställer alltid upp i tid och otid. Det finns alltid där för mig. Ibland funderar jag nästan på att lämna min familj bakom mig och spendera all min tid i skogen med slemsvamparna. Det är en viss känsla inom mig där jag tycker mig kunna kommunicera med dem på ett sätt jag aldrig kunnat med andra människor. Som att jag kan höra att de kallar mig och att jag ska leva med dem, i dem, som dem. Jag kan se deras osynliga nätverk framför mig och hur det, på ett abstrakt vis, sträcker mig en hand. En dag, då jävlar.
Hur som helst, min fråga lyder: har du några tips eller idéer på om man skulle kunna uppmuntra eller locka trollsmöret att röra sig snabbare? Eller om det kanske finns lämpligare slemsvampar att tävla i.
mvh,
Olov B.
Isabell Winberg
Vilken intressant läsning om vargmjölk!
Jag har stött på vargmjölk i skogen några gånger men inte hittat så mycket skrivet om det – förrän nu! Tack!