Blötnos
Efter ett par veckors solväder och intensivt humle-inventerande i Västernorrland, har äntligen ett rejält lågtryck lagt sig över länet. Nu kan jag vara hemma ett par dagar med gott samvete. Humlorna har ju ändå gått och gömt sig undan regnet – precis som vi människor.
Här sitter en ängshumla Bombus pratorum och väntar på bättre tider. En riktig blötnos!
Dagfjärilsmätare
Mot slutet av gårdagsnattens ljussession vid lakanet, dök det upp de mest fantastiska varelser. Ett av de små underverken var dagfjärilsmätare Geometra papilionaria.
Dagfjärilsmätare är en mätare som man kan hitta även under dygnets ljusa timmar. I kvicklisverlampans sken ser mätaren gulgrön ut. Men om man tittar på den i dagsljus är den ljust smaragdfärgad, som ni kan se här. Den gröna färgen bryts av med två hela eller uppdelade vita band på bägge vingovansidorna.
Mätaren kan bli ganska stor, drygt 5 cm mellan vingspetsarna, och i formen påminner den mer om en dagfjäril än en mätare. Därav namnet dagfjärilsmätare.
En lysande natt
Med en lysande kvicksilverlampa om natten behöver du inte jaga arterna. De kommer till dig!
Fransfläckad parkmätare Eulithis mellinata
Snövit sträckmätare Cabera pusaria
Barrskogslavmätare Deileptenia ribeata
Bredbandad fältmätare Chloroclysta latefasciata
Hagtornsspinnare Trichiura crataegi
Otrogen med fjärilar
När fjärilen lockar mer än växten den sitter på. Eftersom jag har hållit på med botanik så länge, är det som att jag har någon slags lojalitet till den. Växterna förtjänar all min uppmärksamhet och jag har ju identifierat mig som botaniker i många år. Men så dök insekterna upp i mitt liv!
Att få se en ny fjärilsart är den ultimata lyckan. Spänningen ligger i att jag i så liten mån kan påverka själv vilken fjäril som skall dyka upp. Allt beror på miljön, vädret, och inte minst SLUMPEN och TUREN att vara där på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Sedan skall den ju fångas också!
Ta skogspärlemorfjärilen som exempel. Den flyger högt upp i luften, studsande och snabbt. För inte tala om den speedade makaonfjärilen. Snacka om jaktmoment och utmaning!
Växterna står där det står. Praktisk men lite tråkigt. Jag kan knappt tro att jag skriver detta. Jag känner mig otrogen!
Skogsgräsfjäril
Skogsgräsfjäril Erebia ligea är en av våra vanligaste dagfjärilar och är lätt att känna igen. Vingarna är svartbruna med vitfläckade vingfransar och längs kanterna löper ett tegelrött band med svarta ögonfläckar. På bakvingarnas undersida syns en vit strimma, vilket skiljer skogsgräsfjärilen från liknande arter.
Skogsgräsfjärilen flyger i skogstrakter och skyr det helt öppna odlingslandskapet.
öslmösb
Vitgräsfjäril – äntligen i min håv
I flera dagar den här fjärilen gäckat mig. Stor och mörk har den fladdrat i en väldig fart runt tomten utan att jag har fått tag på den. Men i dag så!
Det visade sig vara en vitgräsfjäril Lasiommata maera. Arten är snarlik berggräsfjärilen Lasiommata petropolitana och de skiljs lättast genom att studera framvingarnas ovansidor där berggräsfjärilen utmärker sig med mörka tvärstrimmor. Med lite fantasi ser det ut som trappsteg, och trappsteg är ju bra att ha när man bestiger berg- ett minneknep som fungerar för mig!
Tyvärr vet jag inga bra karaktärer som syns på den här bilden. Är det någon som vet hur man skiljer vitgräsfjäril från berggräsfjäril på undersidan av vingarna?
Svavelgul höfjäril
Svavelgul höfjäril Colias palaeno har den osannolika färgkombinationen av svavelgula vingar, röda vingfransar och knallgröna ögon. I boken Svenska Fjärilar- En fälthandbok kan man läsa att fjärilen är en snabb och målmedveten flygare, vilket också är min erfarenhet när jag gång på gång misslyckas håva in den.
Hanen liknar en citronfjäril i flykten eftersom vingarnas ovansida är citrongula. Honan har en vit ovansida och liknar en vanlig kålfjäril när den flyger förbi. Båda könen är vackert svavelgula på vingundersidorna och på bakvingens undersida syns en vit fläck.
Svavelgul höfjäril kan ses i skogsmarker med närhet till näringsfattiga myrar och mossmarker där värdväxten odon växer.
Grymt snyggt gräs
Gräs är långt ifrån torra och tråkgröna. Titta bara på gulkavlen Alopecurus aequalis!
Gulkavlens ax är avlångt och jämntjockt som en kavel, med ståndarknappar som med tiden övergår från blekt gula till kraftigt orange.
Färgen på stråna är vackert grå-blå-gröna.
Stråna vinklas i basen, knäbjöjer som man säger i botaniska sammanhang, vilket ger gräset ett spretigt intryck.
Botanikdagar på egen hand
Just nu pågår Botanikdagarna i Uppland för fullt. Jag får regelbunda rapporter från min vän Yvonne om allt jag missar: vattenaole, blomvass, nonnea… Suck vilka arter!
Men nu har jag mina egna botanikdagar. Platsen är Arjeplogs omnejd och det slår Mälardalen med hästlängder! Här kommer några av de växter som jag träffade på vid Uddjaures strand, där jag tältade med myggen.
Sumpfräne Rorippa palustris.
Kärrspira Pedicularis palustris.
Norrlandsstarr Carex aquatilis.
Harmlösa hästiglar
Javisst finns det blodiglar i Sverige!
Men de är ytterst sällsynta, så turen (eller oturen) att träffa på dessa blodsugare är ytterst liten. Vad som däremot finns i var och varannan sjö är de harmlösa hästiglarna Haemopis sanguisuga. Hästiglarnas föda består av små vattendjur som de slukar hela.
Jag och Yvonne hittade massor av hästiglar i går. När de förflyttade sig och sög sig fast lite varstans, upptäckte jag att de hade en sugpropp i både fram- och bakänden. Jag blev också helt förbluffad över deras förmåga att töja ut sin kropp till mer än den dubbla längden!
Precis som daggmasken tillhör iglarna ringmaskarna, fylum Annelida. Det som kännetecknar ringmaskar är bland annat att kroppen består av ringlika segment, vilka tydligt framgår på hästigeln.
Hästigeln är hermafrodit, alltså tvåkönad, men för att det skall bli nya iglisar måste parning ändå ske. Föräldern lägger sedan sin slemmiga äggkokong vid vattenbrynet i mitten av sommaren. Kanske var det därför vi hittade så många av dem i strandkanten?
