Groddjur var det här!
Äntligen är fältsäsongen här och kontorsarbete utbyts mot arbete i fält. Just nu är jag är ute på nattliga uppdrag i Västernorrland och Jämtland. Jag besöker vägsträckor där Ecocom har fått indicier på att stora mängder groddjur körs ihjäl. Tips har bland annat samlats in från allmänheten. Min uppgift är att dokumentera både levande och döda groddjur på vägarna för att få in underlag för eventuella skyddsbarriärer och passager för dessa små. Ett jobb som känns både angeläget och är spännande!
Groddjuren vandrar till sina lekvatten under årets första varma och fuktiga nätter. Då gäller det att vara på plats. Aldrig har jag sett så mycket groddjur på en gång som i dessa dagar! Det knorras och piper i dikena av vanlig groda Rana temporaria och vanlig padda Bufo bufo (ja, paddor piper mer än de kväker) och de verkar inte låta sig störas i deras spel när jag lyser på dem med pannlampan.
Och så till den tråkiga biten. Jag har också sett mängder av trafikdödade groddjur. Särskilt paddorna är långsamma över vägen. De knatar sakta några decimeter, sedan vilar de en stund, omedvetna om den fara de utsätter sig för. Förhoppningsvis kommer åtgärder sättas in på några av de vägsträckor som jag har inventerat.
En efterhängsen typ
Hanen av den vanliga paddan Bufo bufo är inte särskilt romantisk i sitt uppvaktande. Så fort han få fatt i en hona, kränger han sig upp på hennes rygg, tar ett bastant grepp bakom hennes framben, och håller i för allt han är värd!
Honan med sin börda, som ibland består av flera kärlekskranka hanar, letar upp lekvattnet för att lägga sina ägg. Och ja- det är samma vattendrag som hon själv föddes i!
Genom att koppla det här greppet, som för övrigt kallas amplexus, ökar hanen sina chanser att bli far till honans yngel och får dessutom skjuts på köpet.
Vad honan tycker som det hela, kan vi bara gissa…