Botanikdagar på egen hand
Just nu pågår Botanikdagarna i Uppland för fullt. Jag får regelbunda rapporter från min vän Yvonne om allt jag missar: vattenaole, blomvass, nonnea… Suck vilka arter!
Men nu har jag mina egna botanikdagar. Platsen är Arjeplogs omnejd och det slår Mälardalen med hästlängder! Här kommer några av de växter som jag träffade på vid Uddjaures strand, där jag tältade med myggen.
Sumpfräne Rorippa palustris.
Kärrspira Pedicularis palustris.
Norrlandsstarr Carex aquatilis.
Harmlösa hästiglar
Javisst finns det blodiglar i Sverige!
Men de är ytterst sällsynta, så turen (eller oturen) att träffa på dessa blodsugare är ytterst liten. Vad som däremot finns i var och varannan sjö är de harmlösa hästiglarna Haemopis sanguisuga. Hästiglarnas föda består av små vattendjur som de slukar hela.
Jag och Yvonne hittade massor av hästiglar i går. När de förflyttade sig och sög sig fast lite varstans, upptäckte jag att de hade en sugpropp i både fram- och bakänden. Jag blev också helt förbluffad över deras förmåga att töja ut sin kropp till mer än den dubbla längden!
Precis som daggmasken tillhör iglarna ringmaskarna, fylum Annelida. Det som kännetecknar ringmaskar är bland annat att kroppen består av ringlika segment, vilka tydligt framgår på hästigeln.
Hästigeln är hermafrodit, alltså tvåkönad, men för att det skall bli nya iglisar måste parning ändå ske. Föräldern lägger sedan sin slemmiga äggkokong vid vattenbrynet i mitten av sommaren. Kanske var det därför vi hittade så många av dem i strandkanten?
En dag på stranden
En dag på sjöstranden med Yvonne. Som två överförtjusta barn håvade vi vattendjur ända tills vi frös öronen av oss.
Yvonne in action.
Våra stoltaste fångster var två klodyvlar Nepa cinerea (varav en fångade en dagsländelarv så fort den släpptes i akvariet!), ett illrött gummibåtskvalster Limnochares aquatica, en långsträckt hundigel Erpobdella octoculata och en lite tjockare hästigel Haemopis sanguisuga. Det som på bilden ser ut som en bajskorv är en boning åt en nattsländelarv, ordning Trichoptera.
Spetsen i klodyvelns bak är ett andningsrör och inte en gadd. Bara så ni vet.
Nattsländelarver kallas i folkmun för husmaskar. De bygger sina egna kryp in av de material som finns tillhanda. Det kan vara grus, snäckskal eller växtdelar som de varsamt sammanfogar med silkestråd. En del arter lever hela sitt vattenburna liv i dessa rörformade hus, andra bygger bo först när de skall förpuppas.
Här har vi nattsländan i egen hög person! Det finns ca 120 arter i Sverige och jag har ingen aning om vad det här är för sort. Men visst ser det ut som en liten alien?
Vi hittade också en trollsländelarv. Trollsländelarver är små monster som slukar allt i sin väg, från fiskyngel till andra insektslarver. På bilden ser den däremot inte så skräckinjagande ut. Mer som en ledsen blöt hund.
Om man lirkar lite försiktigt under hakan på trollsländelarven kan man få fram den väldiga underläppen som har samma funktion som tungan på en kameleont. Som sagt, trollsländelarver är sjöbottens små monster!
Brun blåvinge
I mitten av juni dyker de bruna blåvingarna Aricia eumedon upp hemma hos mig. Här finns allt en brun blåvinge behöver: solexponerade nektarrika ängar, lägivande buskar och träd och mängder av värdväxten skogsnäva Geranium sylvaticum. Honan lägger äggen ett och ett på skogsnävans knopphöljen och efter en vecka kläcks en liten larv som tar för sig av nävans blad.
Både hona och hane av brun blåvinge är vackert chokladbruna på vingarnas ovansidor. Honorna har dessutom ofta diffusa orange fläckar på bakvingens ytterkant, vilket syns på bilden ovan.
Hur skiljer man då den bruna blåvingen från andra blåvingar med brun ovansida? Titta på bakvingens undersida! Här syns en karaktäristisk vit strimma som går från vingkanten in till vingens mittfläck, svarta fläckar som sitter på rad och blågrön pudring som täcker nästan halva vingen.
Lövträdlöpare
Lövträdlöpare Rhagium mordax är en långhorning (familj Cerambycidae) som hittas i stort sett hela Sverige, och särskilt ofta hemma hos mig i Midskogsdalen. Jag vill gärna tro att det beror på alla högstubbar av björk och asp jag har skapat de senaste åren, för det är i nydöda lövträd som skalbaggens tvååriga larvutveckling sker.
De vuxna baggarna flyger under soliga dagar, vilar på trädstammar, parar sig och hämtar energi i form av nektar och pollen från vita blommor som hundkex Anthriscus sylvestris, strätta Angelica sylvestris, älggräs Filipendula ulmaria.
“Med mina fejkögon på ryggen kan jag skrämma bort vem som helst. Förutom den där fotografen.”
“Om jag spelar död kanske hon låter mig vara ifred”
Sista hjälpen
I våras tog jag den här bilden på en för mig alldeles okänd fluga. Efter att ha slagit i mina insektsböcker trodde jag mig veta att det var en marsmygga. För säkerhets skull skickade jag in bilden till Sveriges entomologiska förenings frågelåda där mina uppgifter behandlades av en flugexpert. Inom ett par veckor fick jag nedanstående svar. Snacka om service!
Visst är lönnblommor alldeles fantastiskt vackra?
“Detta är en dansfluga av familjen Empididae med cirka 200 svenska arter. Denna tillhör släktet Empis med 37 svenska arter. Arten på bilden är en hanne: stora ögon och relativt smala vingar; honorna har mindre ögon och stora breda vingplan. Det är helt riktigt att den ganska mycket liknar det som ibland kallas “marsmygga”, dvs en art av familjen hårmyggor, Bibionidae, och de uppträder båda på ett likartat sätt om våren stelt flygande av och an med hängande bakben. Dansflugor tillhör underordningen flugor bland tvåvingarna och hårmyggor tillhör underordningen myggor och man kan skilj dem åt på antennernas utseende. Myggor har mer eller mindre trådformade antenner med många segment. /Bildfrågan”
Det är skönt att veta att “sista hjälpen” aldrig är långt borta.
Älggräsrost
Älggräsrost kallas den gallbildning som uppträder på älggräs Filipendula ulmaria och som orsakas av rostsvampen Triphragmium ulmariae .
Bilden visar en typisk gallbildning där svampen på kemisk väg har fått bladnerver och bladskaft att svälla upp. Det orange sporpulvret gör gallerna näst intill självlysande. Älggräset gynnas inte på något sätt av det här angreppet, utan förhållandet är parasitistiskt. Inte sällan dör hela älggräsplantan.
Något våghalsiga rävungar
