• Kärlväxter

    Blåsuga

    I skogsbryn och hagmarker tornar nu blåsugan Ajuga pyramidalis upp sig likt blåa pyramider. Om man knäböjer för arten, syns de söta små blommorna som sitter i kransar under de mjukhåriga stödbladen. Stödbladen är alltid längre än blommorna, vilket så inte är fallet hos förväxlingsarten revsuga Ajuga reptans.

    Blåsugans frön har ett fettrikt bihang som myror gärna äter. Myrorna pallar fröna och bidrar på så vis till blåsugans spridning. Denna smarta spridningsstrategi kallas för myrmekokori.

     

     

  • Kärlväxter

    Kabbleka

    Stora, fetglänsande, gula blommor har kabblekan Caltha palustris. Bladen är saftigt gröna, njurformade med naggade kanter. Den resliga växten vill ha ständigt fuktiga fötter, och hittas därför i kärr, diken och intill bäckar, blommande såhär i maj.

    Att Kabblekan är svagt giftig var inget man tog hänsyn till förr. Då lades blomknopparna in med salt och ättika och serverades som kapris!

  • Kärlväxter

    Blomsterprakt i oktober

    Det är den första oktober. Löven färgas och har börjat falla. Men på marken lyser fortfarande några tappra blomstersjälar som vägrar inse att hösten är kommen. Låt mig få presentera en höstbukett!

    Grässtjärnblomma

    Grässtjärnblomma Stellaria graminea.

    Ängsklocka

    En förkrympt ängsklocka Campanula patula.

    Smörblomma

    Smörblomma Ranunculus acris.

    Rödklöver

    Rödklöver Trifolium pratense.

    Rölleka

    Rölleka Achillea millefolium.

    Höstfibbla

    Höstfibbla Leontodon autumnalis.

    Midsommarblomster

    Midsommarblomster/ skogsnäva Geranium sylvaticum.

  • Kärlväxter

    Ormbär i höstskrud

    Ormbär

    Jag skrev i ett tidigare inlägg om ormbärets Paris quadrifolia egendomliga och vackra blomma. Lika vacker är växten nu på hösten när fruktämnet har svällt upp till ett blåskimrande bär. Bäret ser inbjudande ut, men är olämpligt att äta då det är giftigt!

    Ormbär

  • Kärlväxter

    Stenbär

    Stenbär

    Stenbären står nu i höstskrud med sina gula blad och klarröda bär. Stenbär Rubus saxatilis är en förbisedd art i bärsammanhang, trots att bären är riktigt goda och syrliga. Men kärnorna i är ganska stora, så det kan bli en knastrig smakupplevelse!

    Stenbär känns igen på de treflikade bladen och de långa revorna som växten skjuter ut för att etablera nya plantor. Både blomskott och revor är försedda med borstlika taggar. Blommorna är vita och oansenliga och påminner mycket om hallonblommor. Liksom hallon är stenbär en rosväxt Rosaceae. 

    Stenbär är vanlig i hela Sverige och växer i skogsmark, gärna på steniga ställen.

  • Kärlväxter

    Blommande missne

    Missne

    Dagens skogspromenad bjöd på en trevlig överraskning: blommande missne Calla palustris i hundratal!

    Missne är en sagolikt vacker växt som växer i skogskärr. Från spetsen av en grov rotstam utgår stora, blanka, hjärtlika blad och robusta blomstjälkar. De oansenliga blommorna sitter i en tjock kolv och nedanför kolven fäster det stora vita hölsterbladet som ger blomman dess skönhet. Efter blomningen bildas små röda frukter, fyllda med klibbiga frön som lätt fastnar på förbipasserande djur och människor.

    Missne

    Missne

  • Insekter,  Kärlväxter

    Potatisgall

    Potatisgaller kan få vem som helst att höja på ögonbrynen. Men det är inget konstigare än en boning åt en gallstekels larver, Biorhiza pallida.

    Denna gallstekel har en högst besynnerlig livscykel. Under vintern kryper stekelhonor upp ur sina gömslen i marken och lägger ägg i ekknopparna. Dessa honor är partenogenetiska dvs. de har framkommit ur obefruktade ägg och är genetiskt identiska med sina mödrar.

    Ekknopparna börjar sedan svälla upp, och i början på sommaren har galler bildats som ser ut som på bilderna nedan. Senare på säsongen försvinner den fräscha, rödtonade färgen och gallen blir potatislik, torr och oformlig. Det är i det här stadiet som det börjar kläckas fullbildade gallsteklar som gnager sig ut i det fria. Alla nykläckta steklar är honor. Honorna parar sig och efter parning kryper de ner i marken och lägger ägg på unga ekrötter, vilka utvecklar centimeterstora galler. I 16 månader utvecklas larverna i rotgallerna och under vinterhalvåret kläcks steklarna. De vinglösa partenogenetiska honorna söker sig uppåt i eken för att lägga ägg i ekknopparna och sluter därmed cirkeln.

    Läs gärna mer om gallstekar här.

     

  • Kärlväxter,  Svampar

    Daggkåpsrost

    Daggkåpsrost

    De här daggkåpsbladen Alchemilla sp. avviker rejält från normala daggkåpeblad. Förutom att de är knallorange på undersidan, är stjälkarna extra långa och bladskivan är mycket mindre än hos vanliga daggkåpor. Naturligtvis handlar det om ett angrepp av något slag, och boven i dramat heter daggkåpsrost Trachyspora intrusta.

    Daggkåpsrost är en rostsvamp som infekterar hela daggkåpsplantan. När väl daggkåpsrosten har etablerat sig, biter den sig fast år från år. Det orange pulvret på undersidan bladet är svampens sporer.

  • Kärlväxter

    Ormbär

    Ormbär

    Titta på ormbärets egendomliga blomma. Visst är den vacker! Jag tycker den ser ut som en drottningkrona. De gula “spirorna” är blommans ståndare och det purpurfärgade “äpplet” i mitten är blommans fruktämne och fyrflikade märke.

    Ormbär

    Ormbär Paris quadrifolia är en reslig lundväxt som är lätt att känna igen även när den inte blommar. Ingen annan växt har 4-(5) stora ovala blad som sitter i en krans på stammen. Hela växten, inklusive de blå bäret som bildas senare på säsongen, är giftigt.

  • Kärlväxter

    Årets växt 2012: Kattfot

    Varje år utser Svenska botaniska föreningen årets växt, en växt som av någon anledning förtjänar lite extra uppmärksamhet. I år är denna växt kattfot Antennaria dioica. Kattfot är en lågvuxen, ullhårig ört vars blomkorgar för tanken till en katts mjukhåriga tassar. Blommorna varierar i färg, från vitt till mörkrosa, och varje planta är antingen hanblommig eller honblommig.

    Kattfötterna här hemma i Midskogsdalen verkar veta om att det är deras år i år. De blommar som aldrig förr! Just våra kattfötter växer intill en gammal stig som år efter år slits av hästhovar. Intill stigen kan man tänka att det förekommer just den störningsfrekvens som kattfoten behöver, inte för lite och inte för mycket. Kattfoten med sina små, silverhåriga blad är nämligen känslig för konkurrens från andra mer frodvuxna växter. Därför är näringsfattiga marker som störs av bete eller slåtter kattfotens naturliga nisch. Men som ni vet är dessa marker sällsynta idag.

    För att få en överblick över kattfotens status i Sverige, uppmanar nu Svenska botaniska föreningen allmänheten att gå ut och inventera kattfötter och rapportera in resultatet på Artportalen. Själv kommer jag att göra detta. Och jag kommer att fortsätta vakta mina kattfötter som om de vore juveler. För visst är det kanske en av florans charmigaste växter?

    Kattfot