• Kärlväxter

    Ett ögonblick av vattenblink

    Jag måste bara få dela med mig av mitt senaste kärlväxtkryss som jag stötte på när jag gick en transekt i jobbet; vattenblink Hottonia palustris.

    Den är inte ovanlig, men man måste vara i rätt miljö för att hitta den; dammar, vattenhål, diken, sjövikar och kanaler, anges som växtplatser i floran. Det är sällan jag har haft ärenden i sumpmarker i södra Sverige, och det är därför en såhär lättigenkännlig och vacker växt har gått mig förbi. Men tack vare jobbet som fältinventerare uppstår nya och oväntade möten i terräng som jag annars inte skulle ha konfronteras med.

    Vattenblink
    Vattenblink Hottonia palustris

    Bilden blev lite suddig, som mobilbilder ofta blir, men det får symbolisera det faktum att jag såg den “i farten” och inte hade möjlighet att studera den närmare (eftersom jag jobbade).

    Vattenblink har vita till skära blommor, en gänglig, ihålig stjälk och finflikiga blad. Den tillhör familjen viveväxter Primulaceae och det svenska namnet “blink” syftar på de förgängliga blommorna som snabbt faller av.

  • Insekter,  Kärlväxter

    I näringsrika vatten

    Här kommer ett gäng växter (och en bonusinsekt) som är typiska för näringsrika vatten och dess närmiljö. Bilderna är tagna i Gredelby hagar, Knivsta.

    Gul näckros
    Gul näckros Nuphar lutea

    Gul näckros Nuphar lutea utgör sinnebilden för den näringsrika sjön.

    Andmat
    Andmat Lemna sp.

    Omgiven av blad av gul näckros, existerar den betydligt mindre växten andmat Lemna sp. Andmat flyter på vattenytan och rötterna hänger fritt i det näringsrika vattnet.

    Svärdslilja
    Svärdslilja Iris pseudacorus och bladbockar Donaciinae.

    Svärdsliljan Iris pseudacorus är så stor och sprakande så att man kan tro att den har rymt från en trädgård! I blomman sitter det bladbockar Donaciinae.

    Blåsstarr Carex vesicaria

    Blåsstarr Carex vesicaria växer hög vid strandkanten.

    Tiggranunkel
    Tiggarranunkel  Ranunculus sceleratus

    Sist ut är den söta tiggarranunkeln Ranunculus sceleratus med sitt höga fruktfäste. Det här exemplaret är litet, men tiggarranunkeln kan bli uppemot en halvmeter.

     

     

  • Kärlväxter

    Humlelusern

    Efter en blixtvisit på Västkusten är jag nu tillbaka i Knivsta. Här är gräsmattorna fulla av den lilla gula ärtväxten humlelusern Medicago lupulina, en art jag nämnde som förväxlingsart till jordklöver i förra blogginlägget.

    Släktet Medicago som humlelusern och alla andra lusernväxter tillhör, har blomkronor som faller av när de är vissna. Då blottas frukten, som är vriden som en snäcka. Släktet Trifolium med sina gula klöverarter, har kronan kvarsittande som vissen, vilket döljer fruktbaljan som är rak och kort.

    Humlelusern
    Humlelusern Medicago lupulina
  • Kärlväxter

    Jordklöver

    Ett hav av jordklöver
    Ett hav av jordklöver

    Idag behövde jag inte gå långt för att hitta en art jag inte har sett på länge. Några hundra meter från min systers hus (jag är på besök hos familjen på Västkusten) växer det mängder av jordklöver Trifolium campestre. Den är inte ovanlig, men jag har inte haft turen att stöta på den så ofta. Även om namnet jordklöver snabbt dök upp i huvudet, kände jag tvivel, och började fundera över gullklöver Trifolium aureum som alternativ. Men med Krok- Almquists nyckelflora “Kroken” i ryggsäcken behövde jag inte leva i ovisshet någon längre stund!

    Jordklöver
    Jordklöver- med skaftat mellansmåblad och räfflat kronsegel

    För att artbestämma en gulblommig klöver, ska du studera det mellersta småbladet. Om det är skaftat, vilket det är i det här fallet, är det jordklöver. Är det oskaftat, är det gullklöver. En annan gul klöver som möjligen kan vara förväxlingsart är trådklöver T. dubium, men den är mycket spädare och har framför allt ett slätt kronsegel (kronsegel kallas det översta kronbladet hos ärtväxterna). Jordklöver har räfflat kronsegel.

    Det kan också vara på sin plats att nämna humlelusern Medicago lupulina i det här sammanhanget. Även humlelusern är en gulblommig, spenslig ärtväxt, men tillhör ett annat släkte; Medicago. Den tänkte jag visa upp i ett annat blogginlägg.

  • Kärlväxter

    Ostronört och strandvallmo – två strandrariteter

    Att gå på artjakt är något av det roligaste jag vet! Dagens exkursion gick till Tjurpannan, ett naturreservat utanför Grebbestad i Bohuslän, tillsammans med min vän Anna Karin. Vi hade ett enda mål i sikte; att hitta rariteterna ostronört Mertensia maritima och strandvallmo Glaucium flavum.

    Vägledda av guiden Botaniska utflykter i Bohuslän, besökte vi den sten-grusstrand där de skulle växa. Letandet gav snart utdelning i form av en mäktig planta ostronört. Den var inburad för att skyddas från de betande fåren, men även utan bur hade vi nog lätt kunna hitta den. Växten täckte nära en kvadratmeter av stranden och de krypande skotten hade en utmärkande blågrågrön färg.

    Orstronört i bur
    Ostronörten har burats in för att inte bli uppäten av får.

    Den verkliga skönhetsupplevelsen fick man när man kröp nära. Ostronörten har köttiga blad och små, söta, klockformade blommor som först är rosa och sedan blir blå. Växten, som bara förekommer på ett tjugotal lokaler i Västsverige, är fridlyst och klassad som akut hotad (CR) på rödlistan i Sverige. När en art blir så pass sällsynt, är det mycket som kan hota dess fortlevnad. Allt från oljespill, klimatförändringar och intensifierat jordbruk nämns som reella hot på ArtDatabankens faktablad för ostronört.

    Orstronört
    Ostronörten har blå och rosa, klockformade blommor.

    Jag hade ännu inte smällt tillfredsställelsen av att ha hittat ostronört, när Anna Karin ropade:

    – Detta är vår lyckodag! Utropet var befogat. Hon hade hittat blommande strandvallmo och därmed fulländat dagen.

    Strandvallmo
    Strandvallmon är omisskännlig med sina stora gula blommor.

    Strandvallmon är omisskännlig med sina stora gula blommor. Bladen är blågråa, mångflikiga och typiskt vallmohåriga. Liksom ostronörten, är strandvallmon sällsynt och fridlyst. Den är med på svenska rödlistan som nära hotad (NT) och hotas bland annat av blomplockning. Mer om artens hotbild och status kan du läsa i ArtDatabankens artfakta.

    Strandvallmo
    Även bladen är säregna; blågrå, mångflikiga och håriga.

     

  • Kärlväxter

    Skelört

    Skelört Chelidonium majus
    Skelört har gula, sköra blommor.

    Skelört Chelidonium majus är en växt som jag har barndomsminnen till. Den växte vid källartrappan till vårat hus och jag minns särskilt väl den orange växtsaften som jag hade stor respekt för. Intuitivt visste jag att växten var giftig.

    Orange växtsaft
    Orange växtsaft

    Skelört, har som alla vallmoväxter, fyra sköra kronblad och många ståndare. Stjälk och knoppar är håriga, och den orange växtsaften är som sagt ett bra kännetecken. Namnet skelört, kommer från att man förr trodde att växten kunde bota skelögdhet. Det är inget som är värt att prova. Enligt giftinformationscentralen ger skelörten sveda i mun och svalg samt magproblem vid förtäring!

    Skelörtens blad
    Skelörtens ljusgröna blad

     

  • Kärlväxter

    Häckvicker

    Häckvicker Vicia sepium
    Häckvicker Vicia sepium

    I bland är naturen pedagogisk. Som idag när jag hittade häckvicker Vicia sepium växandes i en hagtornshäck. Häckvicker är lite av en doldis trots att den är vanlig. Den avbildas sällan och omnämns inte i några visor. Men jag tycker den är näpen och förtjänar lite uppmärksamhet.

    Kännetecken för häckvicker, är att den har fåblommiga violetta klasar som är oskaftade. Bladen består av 4-8 småblad som är bredast nära basen. Häckvickern växer i skogsbryn, vägrenar och annan gräsmark, och så i häckar förstås!

    Växtplats för häckvicker
    Växtplats för häckvicker
  • Kärlväxter

    Blåsuga

    I skogsbryn och hagmarker tornar nu blåsugan Ajuga pyramidalis upp sig likt blåa pyramider. Om man knäböjer för arten, syns de söta små blommorna som sitter i kransar under de mjukhåriga stödbladen. Stödbladen är alltid längre än blommorna, vilket så inte är fallet hos förväxlingsarten revsuga Ajuga reptans.

    Blåsugans frön har ett fettrikt bihang som myror gärna äter. Myrorna pallar fröna och bidrar på så vis till blåsugans spridning. Denna smarta spridningsstrategi kallas för myrmekokori.

     

     

  • Kärlväxter

    Kabbleka

    Stora, fetglänsande, gula blommor har kabblekan Caltha palustris. Bladen är saftigt gröna, njurformade med naggade kanter. Den resliga växten vill ha ständigt fuktiga fötter, och hittas därför i kärr, diken och intill bäckar, blommande såhär i maj.

    Att Kabblekan är svagt giftig var inget man tog hänsyn till förr. Då lades blomknopparna in med salt och ättika och serverades som kapris!

  • Kärlväxter

    Blomsterprakt i oktober

    Det är den första oktober. Löven färgas och har börjat falla. Men på marken lyser fortfarande några tappra blomstersjälar som vägrar inse att hösten är kommen. Låt mig få presentera en höstbukett!

    Grässtjärnblomma

    Grässtjärnblomma Stellaria graminea.

    Ängsklocka

    En förkrympt ängsklocka Campanula patula.

    Smörblomma

    Smörblomma Ranunculus acris.

    Rödklöver

    Rödklöver Trifolium pratense.

    Rölleka

    Rölleka Achillea millefolium.

    Höstfibbla

    Höstfibbla Leontodon autumnalis.

    Midsommarblomster

    Midsommarblomster/ skogsnäva Geranium sylvaticum.