Ekbräken på g.
NILS-kurser
Det har blivit många resor nu i maj. Bland annat har jag varit på jobbutbildning inom NILS, både i Linköping och Lundsbrunn.
Utbildningen var väldigt givande. Exkursionerna i Linköpings unika eklandskap skulle jag till och med kunna betala för. Istället fick jag betalt!
I den mån vädret tillät ägnade vi oss åt humlestudier.
Studieobjekt åkerhumla Bombus pascuorum.
Här letar vi lavar. Omkring ett 10-tal arter är utpekade inom NILS-inventeringen.
En av de lavarna som var lättare att känna igen är gul dropplav Cliostomum corrugatum: grå-grynig bål med svarta prickar (pyknid) och blekgula plättar (apothecier).
Det krävs tålamod och skarpa ögon för att hitta de millimeterstora blekspikarna Sclerophora sp.
Gulpudrad spiklav Calicium adspersum, är inte så lätta att hitta de heller.
En fläck med almlav Gyalecta ulmi kan i alla fall bli bli flera centimeter stor. Det tackar jag för!
Bästa jobbet!
Hona av aurorafjäril Anthocaris cardamines.
Jag har fått mitt drömjobb! I sommar skall jag inventera humlor, fjärilar och lavar på ängs- och betesmarker inom NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige).
NILS är ett nationellt miljöövervaknings-program som drivs av institutionen för skoglig resurshushållning, SLU i Umeå. Syftet är att samla, analysera och presentera data om tillstånd och förändringar samt påverkan av markanvändning på biologisk mångfald och natur- och kulturlandskapsvärden över hela den svenska landmiljön. Och till detta enorma projekt skall jag få lämna ett litet litet bidrag, utrustad med fjärilshåv, lupp och handdator. Stolthet och lycka, det är vad jag känner i denna stund!
En efterhängsen typ
Hanen av den vanliga paddan Bufo bufo är inte särskilt romantisk i sitt uppvaktande. Så fort han få fatt i en hona, kränger han sig upp på hennes rygg, tar ett bastant grepp bakom hennes framben, och håller i för allt han är värd!
Honan med sin börda, som ibland består av flera kärlekskranka hanar, letar upp lekvattnet för att lägga sina ägg. Och ja- det är samma vattendrag som hon själv föddes i!
Genom att koppla det här greppet, som för övrigt kallas amplexus, ökar hanen sina chanser att bli far till honans yngel och får dessutom skjuts på köpet.
Vad honan tycker som det hela, kan vi bara gissa…
Lurvig vintermätare
En av vårens första kläckta fjärilar är lurvig vintermätare Lycia hirtaria. I går hittade jag en vilandes på min veranda.
De plymlika antennerna skvallrar om att det är en hane. Med dessa kan den lokalisera honornas feromoner.
Lurvig vintermätare. Ett passande namn för ett sådant här litet lejon!
Smilande skogsödla
Jag fick se en sådan här liten goding i dag! En skogsödla Zootoca vivipara, solandes på en gammal husgrund. Kolla in det belåtna smilet, det är obetalbart!
I Sverige har vi förutom skogsödlan ytterligare två ödlearter: Sandödla Lacerta agilis och kopparödla Anguis fragilis (kopparorm). Kopparödlan är benlös och skiljs lätt ifrån de andra. Sandödlan är en sydlig art, som med sitt breda huvud och korta ben ger ett kraftigare intryck än skogsödlan, och har dessutom två längsgående, ljusgrå band på ryggen. Skogsödlan ser ut som på bilderna; slank, brungrå och söt som få.
Om svansen ser oproportionerligt kort ut, eller om färg och mönster avviker ifrån övriga kroppen, då kan du vara säker på att ödlan någon gång har tappat svansen, och att en ny har växt ut. Att tappa svansen är en bra strategi för att krångla sig ur fienders näbbar och klor. Min skogsödla däremot, verkar ha klarat sig undan sådana drabbningar.
I fall du skulle hitta en skogsödla som är lite tjock om magen, kan den faktiskt vara gravid! Till skillnad från sandödlan lägger skogsödlan inga ägg, utan föder levande ungar. Det latinska epitetet vivipara betyder levandefödare och syftar just till detta fenomen.
Ödletår är lite som bebisfingrar. Små men perfekta!
Bäckslända på snöpromenad
När jag såg denna lilla krabat komma vandrande över snön, var “snöslända” det första som flög igenom mitt huvud. Men efter att ha gjort några slagningar på nätet, insåg jag att den art som kallas snöslända tillhör näbbsländorna Mecoptera som är en ordning med näbbliknande mundelar, vilket min slända saknar.
Med hjälp av Åke Sandhalls bok Sländor, har jag genom uteslutningsmetoden kommit fram till att detta måste vara en av Sveriges ca 40 arter av bäcksländor.
När det gäller de insekter som vi kallar sländor, har vi sex ordningar att välja mellan: trollsländor Odonata, näbbsländor Mecoptera, dagsländor Ephemeroptera, nattsländor Trichoptera, nätvingar Neuroptera och bäcksländor Plecoptera. Trollslända och näbbslända är lätta att utesluta i detta fall. Dagsländor har bredare vingar som i vila hålls i hopslagna och uppsträckta över ryggen. Nattsländan har finhåriga, ogenomskinliga vingar och nätvingens vingar är tätt ribbade. Kvar blir då bäcksländan.
En bäcksländan känns igen på att vingarna ligger platt över ryggen eller går runt kroppen. Ofta ligger framvingarna omlott.
Bäcksländorna har sin starkaste tillväxtperiod under vinterhalvåret, och därför är en bäckslända på snöpromenad ingen ovanlig syn.
Precis som nätvingarna har bäcksländorna ett farcinerande parningsbeteende. Genom att slå med bakkroppen mot en gren eller ett löv, frambringas ett trummande läte som attraherar båda könen. Skall du artbestämma en bäckslända, gäller det lyssna till trummandet!
Första nässelfjärilen
Så här i vårtider tenderar mycket att bli den första. Den första tofsvipan, den första snödroppen… Facebook överöses med kommentarer i den här kategorin, och jag älskar det! Här kommer mitt första kittlande vårtecken. En solande nässelfjäril Aglais urticae.
Anledningen till att nässelfjärilen är en av våra tidigaste vårfjärilar, är att den övervintrar som adult (vuxen, fullutvecklad fjäril). Den övervintrar på skyddade platser hängandes upp och ner, som en liten fladdermus!
Se hur vackert de blå prickarna lyser!
Tusch och akvarell
Jag har bestämt mig för att skicka in en offert för att illustrera den kommande boken “Sundsvalls Naturguide”. Med offerten skall ett arbetsprov på orkidén Jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata skickas in.
Min bildteknik består i att först skissa upp bilden i blyerts, sedan att fylla i konturerna med en svart tuschpenna. Om bilden skall vara svartvit, skuggar jag också med tuschpennan, annars färgar jag med akvarell.
Håll tummarna att det går vägen!
När min svärfar fick se bilden, frågade han lite nyfiket om det var en fantasiblomma jag hade målat. Men nej! Så här prickig och fin är Jungfru Marie nycklar, liksom många andra orkidéer. En teori är att prickarna stöter bort växtätare eftersom bladen ser ut att vara angripna av svamp eller insekter.
Och nu måste jag döda dem alla
Jag har tidigare skrivit om att Botanikdagarna är sommarens höjdpunkt för många av landets botaniker, och så även för mig. I dag kom antagningsbeskedet för årets Botanikdagar i Uppland. Förväntansfullt slet jag upp kuvertet, bara för att få en kniv i magen: “Tyvärr kan vi i dagsläget inte erbjuda dig en plats…”
Just nu känner jag mig sårad och utesluten. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. De ca 100 platserna är mycket eftertraktade, och för att överhuvudtaget få en chans att komma med måste man anmäla sig redan på första dagen, vilket jag naturligtvis hade glömt.
Just nu står jag på reservlistan. Åtta personer står före mig i kön, och nu måste jag döda dem alla.
