Guldtrollslända
Guldtrollslända Cordulia aenea. Vackert namn på en vacker insekt. Den här trollsländan praktiskt taget flög in i min håv när jag gick en fjärilstransekt i jobbet. Platsen var en översvämningsäng vid Gysinge, Nedre Dalälven. Jag hade bara mobilkameran tillgänglig, och dåligt med tid hade jag eftersom jag var i tjänst, men en bild blev det, och utifrån den och boken Trollsländor i Sverige – en fälthandbok kunde jag artbestämma den till guldtrollslända Cordulia aenea. På Facebooksidan “trollsländor” blev jag upplyst om att ingen av guldtrollsländans förväxlingsarter flyger såhär tidigt på säsongen, med en länk till Natursidans utmärkta guide till de tidigaste trollsländorna.
Guldtrollslända är en vanlig art som förekommer i hela Sverige, utom fjällkedjan, vid alla slags stillastående sötvatten. Längs stränderna håller hanarna revir som de patrullerar och försvarar gentemot andra hanar, medan honorna lever ett mer undanskymt liv på avstånd i från vattnet. Parningen sker till en början i luften innan paret slår sig ned i en buske eller ett träd. Honan lägger sedan äggen i strandkanten genom att doppa ner bakkroppen i vattnet. Äggen faller ned till botten, och efter ett par veckor kläcks trollsländelarverna, som lever rovsdjurliv i två till tre år under ytan, tills det är dags att krypa upp på land och genomgå förvandlingen till en fullbildad trollslända, vilket sker på våren eller försommaren.
Sömntorn
Rosenbusken på bilden kröns av en rosa trasselsudd. Vad har hänt? Jo, i våras besöktes rosenbusken av en liten stekel som la ägg i bladknopparna. Ingreppet stimulerade en onormal celldelning hos rosenbusken, vilket har resulterat i denna märkliga gall. Gallbildningen heter sömntorn och stekeln heter sömntornsstekel Diplolepis rosae. Förr i tiden plockades sömntorn och lades under huvudkudden i tron att de kunde förbättra sömnen- därav namnet sömntorn!
Inuti ett sömntorn ligger sömntornsstekelns vita larver i en eller flera förvedade larvkammare. Förutom sömntornsstekelns larver, har hela nio andra stekelarter påträffats i gallen! En del utnyttjar bara det livsrum och skydd som sömntornet ger, medans andra lever som parasiter på själva sömntornssteklarna.
Nu på hösten är sömntornsstekelns larver fullvuxna. De övervintrar i sömntornet, och det är först till våren som förpuppning och kläckning sker och fullt utvecklade steklar kan gnaga sig ut till friheten.
Grön blombock
Grön blombock, en ganska vanlig art i norra barrskogsregionen, är en personlig favorit bland långhorningarna. Den är ju så snygg och så omisskännlig med sin gröna täta behåring! Antennsegmenten är gula i basen och svarta i spetsen, vilket ger de långa antennerna ett randig intryck.
Som larv lever grön blombock ett undanskymt treårigt liv i grov död tall-, gran- och björkved. I början av juni sker förpuppningen och i slutet av samma månad kryper skalbaggarna ut och börjar födosöka på främst vita blommor. Den gröna blombocken på bilden betade fredligt i en strätta Angelica sylvestris.
Smultronvisslare
Idag var jag och min kära mor på jakt efter Mnemosynefjäril i området mellan Torsboda och Tynderö i Timrå kommun. Den stora vita fjärilen lyste med sin frånvaro samtidigt som en liten, grå och oansenlig fjäril gjorde oss glada – smultronvisslaren Pyrgus malvae! Smultronvisslaren svirrade snabbt längs med marken framför mina fötter på Torsboda brudsporreäng. Efter några tag med håven var den infångad, och snart satt den beskedligt på min mammas hand och lät sig studeras. Den medhavda boken Svenska Fjärilar- En fälthandbok gjorde oss uppmärksamma på smultronvisslarens extra pärlband med små vita fläckar nära framvingens ytterkant. Detta pärlband skiljer smultronvisslaren från andra visslar-arter.
Smultronvisslaren påträffas främst på solexponerade ytor med kortvuxen markvegetation. Flygtiden sträcker sig från mitten av maj till slutet av juni. Värdväxt är smultron, blodrot och andra rosväxter där honan lägger sina ägg. Äggutvecklingen tar nio dagar och larverna lever av värdväxten i drygt två månader. Förpuppningen sker i ett hoprullat blad på marken.
Biologisk mångfald på ett bananskal
Av ett misstag glömde vi en klase bananer på bilhuven. Några dagar senare hade vi en hel farm av fjärilar, flugor och getingar på vår ruttnande frukt. Nu har vi inte hjärta att avsluta utfodringen, så regelbundet lägger vi dit en banan eller ett ruttnande äpple. I gengäld får vi en färgsprakande insektsföreställning!
Påfågelöga Inachis io.
Amiralfjäril Vanessa atalanta.
Sorgmantel Nymphalis antiopa.
Vinbärsfuks Polygonia c-album.
Grön ängsgräshoppa
Grön ängsgräshoppa Omocestus viridulus är en långvingad gräshoppa som oftast är grönfärgad på hela kroppen ( bruna och gulbruna varianter förekommer). Nyckeln till att skilja arten från andra gröna, långvingade gräshoppor ligger i att studera utformningen på halssköldens sidolister. Hos den gröna ängsgräshoppan är sidolisterna rundat inböjda framtill. Den enda art som har liknande sidolister är rödgumpsgräshoppa, men denna har röd bakkroppsspets vilket grön ängsgräshoppa aldrig har. Ett annat bra kännetecken för grön ängsgräshoppa är att palperna, mundelarna, är enfärgat ljusa.
Grön ängsgräshoppa är mycket allmän och är spridd i hela Sverige. Den kan hittas i många olika miljöer, men föredrar frodig ängsvegetation.
Humlebagge
Om jag skulle få vara en skalbagge, skulle jag välja humlebaggen Trichius fasciatus. Humlebaggen är en riktig livnjutare. Den kan sitta i en och samma blomma i flera dagar och bara äta pollen. Den humlelika utstyrseln med gulsvarta täckvingar och tät kroppsbehåring, skrämmer bort potentiella fiender. Så varför bekymra sig?
Här betar humlebaggen på en strätta Angelica sylvestris Potatisgall
Potatisgaller kan få vem som helst att höja på ögonbrynen. Men det är inget konstigare än en boning åt en gallstekels larver, Biorhiza pallida.
Denna gallstekel har en högst besynnerlig livscykel. Under vintern kryper stekelhonor upp ur sina gömslen i marken och lägger ägg i ekknopparna. Dessa honor är partenogenetiska dvs. de har framkommit ur obefruktade ägg och är genetiskt identiska med sina mödrar.
Ekknopparna börjar sedan svälla upp, och i början på sommaren har galler bildats som ser ut som på bilderna nedan. Senare på säsongen försvinner den fräscha, rödtonade färgen och gallen blir potatislik, torr och oformlig. Det är i det här stadiet som det börjar kläckas fullbildade gallsteklar som gnager sig ut i det fria. Alla nykläckta steklar är honor. Honorna parar sig och efter parning kryper de ner i marken och lägger ägg på unga ekrötter, vilka utvecklar centimeterstora galler. I 16 månader utvecklas larverna i rotgallerna och under vinterhalvåret kläcks steklarna. De vinglösa partenogenetiska honorna söker sig uppåt i eken för att lägga ägg i ekknopparna och sluter därmed cirkeln.
Läs gärna mer om gallstekar här.
Större frågeteckenbock
Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor. Större frågeteckenbock Brachyta interrogationis är en robust, två centimeter lång långhorning med utstående ögon, och antenner som når halva täckvingarnas längd. De halmgula täckvingarna har svarta teckningar som man med lite fantasi kan få till två frågetecken. Själv har jag svårt att se dessa, men jag uppskattar att namngivaren har gjort att skalbaggen är lätt att minas, både till namn och utseende.
Större frågeteckenbock är långhorningarnas tjuren Ferdinand. En stor del av dess vuxna liv ägnar de åt att äta på blommor. Midsommarblomster Geranium sylvaticum spelar en central roll i den större frågeteckenbockens liv. Som larv lever den inne i rötterna, och när larven vuxit till sig kryper den ut och äter av rötterna utifrån. Larvutvecklingen tar 1-2 år innan förpuppning sker, också den i anslutning till rötterna. Den fullbildade långhorningen äter sedan gärna av midsommarblomsternas kronblad.
Vill man se större frågeteckenbock skall man i juni bege sig till en norrländsk skogsäng som är full av midsommarblomster. Insekten har nämligen i huvudsak en nordlig utbredning.
Liten fläckmätare
Titta! Vad har vi här? Är det fågelskit, eller är det rentav en fjäril som imiterar skit för att komma undan fiender? Liten fläckmätare Lomaspilis marginata heter i varje fall den här luriga filuren. Oavsett om fjärilen ses mot ett mörkt underlag eller ett ljust, kommer fjärilens konturer att lösas upp.
Med ett vingspann på 22-25 mm, är fjärilen inte mycket större än en böna. Liten fläckmätare flyger på natten men ses även flyga dagtid då den lätt skräms upp ur sitt gömsle. Fjärilen är allmän, och fladdrar i hagar, skogsmarker och i trädgårdar i två generationer över sommaren. Larverna lever på asp och viden.
