Tosteblåvinge
Tosteblåvinge Celastrina argiolus är den blåvinge som kläcks tidigast på våren. Här vilar den på en backskärvfröblomma Thlaspi caerulescens.
Grönsnabbvinge
När grönsnabbvingen sitter och vilar gnider den ofta vingarna mot varandra. Snabbvingarna är en grupp små till medelstora fjärilar som gemensamt har ett litet svansutskott på bakvingarna. Grönsnabbvingen, som det här inlägget handlar om, är den art av snabbvingarna jag är bäst bekant med. Den är den första av våra dagfjärilar som kläcks ur puppa under våren. Andra tidiga vårfjärilar som citronfjäril och nässelfjäril övervintrar som vuxna.
Grönsnabbvingen är mycket allmän, men är för många en anonym fjäril eftersom den smälter in i omgivningen med sin bruna ovansida och smaragdgröna undersida. Den flyger i solexponerade öppningar i skogslandskapet som torvmossar, skogsbilvägar och kraftledningsgator samt kust- och alvarhed. Hannarna samlas ofta i solexponerade gläntor där de upprättar små revir och inväntar honorna.
Efter parning placerar honan äggen ett och ett på eller intill blomknoppar på t ex blåbär, odon, lingon och tranbär. Äggutvecklingen tar en vecka, larverna lever på blommor och frukter ca en månad innan förpuppningen. Och som ni vet, efter en lång vinter kläcks en liten snabbvinge igen.
Pollenkorgar!
Jag fick en så bra bild där humlans pollenkorgar syns, så jag tänkte jag skulle skriva lite om dessa. Pollenkorgar, eller pollenbyxor som de också kallas, är humlans förvaringsställe för pollen. Korgen består i styva hår som sitter längs de utplattade bakskenbenen. När humlan trampar runt i en blomma, samlas det pollen över hela kroppen som den kammar av sig med hjälp av benens hårkammar och fäster i pollenkorgarna. I bland kan man se humlorna sitta och surra i en blomma, för att med hjälp av vingarnas vibrationer få loss så mycket pollen som möjligt!
Hos humlorna är det bara de bobyggande honorna som samlar pollen. Alla sorters hanhumlor och honor av de de tjuvaktiga snylthumlorna, saknar därför pollenkorgar.
Inte nog med att en humla är flygtung- lasten kan väga lika mycket!
Stekelkurs med NEF
Nu har jag bestämt mig. Resten av mitt art- verksamma liv skall jag ägna åt bin, humlor och getingar!I alla fall är det så det känns efter gaddstekelkursen med NEF, Norrlands entomologiska förening.
Kursen var bara över helgen, men oj vad mycket jag fick lära mig om denna stora värld av småkryp.
Sanddyner och grustag är optimala miljöer för bland annat bin, rov- och vägsteklar. Insektsvädret var på topp!
Kursledaren hade i förväg placerat ut insektsfällor som vi vittjade (plastbyttor till hälften fyllda av vatten med några doppar diskmedel i).
Innehållet i fällorna lades i sprit, etiketterades efter konstens alla regler och blev eftermiddagens huvudbry vid stereolupparna.
Med hjälp av ett 20-tal insektsböcker på allehanda språk, hjälptes vi åt att artbestämma gaddsteklarna. Jag bestämde bara sisådär 10 stycken, men var mäkta stolt ändå!
Större vårtbitare
När man väl får syn på den välkamouflerade större vårtbitaren Decticus verrucivorus, är den lätt att artbestämma. Bara grön vårtbitare Tettigonia viridissima kan bli så stor som större vårtbitare, hela 4,5 cm, och denna är helgrön medan större vårtbitare är spräcklig. Större vårtbitare är spridd i stora delar av landet och förekommer allmänt på öppna gräsmarker, ljunghedar, hyggen, myrmark och stränder. Den föredrar att krypa omkring på marken men kan utan problem flyga 20-30 meter.
Till skillnad från andra vårtbitare så är större vårtbitare endast dagaktiv. Soliga, varma dagar kan man höra hanarna spela på 50 meters avstånd. Det karaktäristiska lätet som låter som ett tuffande ånglok, kan du ladda ner och lyssna på här.
Hanarnas spel syftar givetvis till att locka till sig honor. Efter parning lägger honan uppemot 250 ägg. De gråbruna äggen läggs ett och ett, ofta i sand, och de övervintrar minst två omgångar innan de kläcks, ibland hela 7 gånger. När äggen kläcks i maj månad kryper det ut pyttesmå nymfer som till utseendet påminner om sina föräldrar. Sedan väntar ytterligare 6-7 nymfstadier, vilket innebär lika många hudömsningar, innan vårtbitaren är fullvuxen mot slutet av sommaren.
Det respektingivande namnet vårtbitare kommer från Linne´ som såg bönderna använda den som vårtborttagare. De satte insektens kraftiga mundelar framför vårtan och lät den bita. Den bruna vätska av maginnehåll som sprutades ut troddes fräta sönder resterna av vårtan. Inget som jag tänker prova!
Vitfläckig guldvinge
Får jag lov att presentera en av mina favoritdagfjärilar: Vitfläckig guldvinge Lycaena virgaureae.
På bakvingens undersida syns de karaktäristiska vita fläckarna. 
Honan är vackert rödorange med brun teckning. Hanen saknar de bruna fläckarna och är istället lysande vägverksorange. Blötnos
Efter ett par veckors solväder och intensivt humle-inventerande i Västernorrland, har äntligen ett rejält lågtryck lagt sig över länet. Nu kan jag vara hemma ett par dagar med gott samvete. Humlorna har ju ändå gått och gömt sig undan regnet – precis som vi människor.
Här sitter en ängshumla Bombus pratorum och väntar på bättre tider. En riktig blötnos!
Dagfjärilsmätare
Mot slutet av gårdagsnattens ljussession vid lakanet, dök det upp de mest fantastiska varelser. Ett av de små underverken var dagfjärilsmätare Geometra papilionaria.
Dagfjärilsmätare är en mätare som man kan hitta även under dygnets ljusa timmar. I kvicklisverlampans sken ser mätaren gulgrön ut. Men om man tittar på den i dagsljus är den ljust smaragdfärgad, som ni kan se här. Den gröna färgen bryts av med två hela eller uppdelade vita band på bägge vingovansidorna.
Mätaren kan bli ganska stor, drygt 5 cm mellan vingspetsarna, och i formen påminner den mer om en dagfjäril än en mätare. Därav namnet dagfjärilsmätare.
En lysande natt
Med en lysande kvicksilverlampa om natten behöver du inte jaga arterna. De kommer till dig!
Fransfläckad parkmätare Eulithis mellinata
Snövit sträckmätare Cabera pusaria
Barrskogslavmätare Deileptenia ribeata
Bredbandad fältmätare Chloroclysta latefasciata
Hagtornsspinnare Trichiura crataegi
Skogsgräsfjäril
Skogsgräsfjäril Erebia ligea är en av våra vanligaste dagfjärilar och är lätt att känna igen. Vingarna är svartbruna med vitfläckade vingfransar och längs kanterna löper ett tegelrött band med svarta ögonfläckar. På bakvingarnas undersida syns en vit strimma, vilket skiljer skogsgräsfjärilen från liknande arter.
Skogsgräsfjärilen flyger i skogstrakter och skyr det helt öppna odlingslandskapet.
öslmösb