Lurvig vintermätare
En av vårens första kläckta fjärilar är lurvig vintermätare Lycia hirtaria. I går hittade jag en vilandes på min veranda.
De plymlika antennerna skvallrar om att det är en hane. Med dessa kan den lokalisera honornas feromoner.
Lurvig vintermätare. Ett passande namn för ett sådant här litet lejon!
Smilande skogsödla
Jag fick se en sådan här liten goding i dag! En skogsödla Zootoca vivipara, solandes på en gammal husgrund. Kolla in det belåtna smilet, det är obetalbart!
I Sverige har vi förutom skogsödlan ytterligare två ödlearter: Sandödla Lacerta agilis och kopparödla Anguis fragilis (kopparorm). Kopparödlan är benlös och skiljs lätt ifrån de andra. Sandödlan är en sydlig art, som med sitt breda huvud och korta ben ger ett kraftigare intryck än skogsödlan, och har dessutom två längsgående, ljusgrå band på ryggen. Skogsödlan ser ut som på bilderna; slank, brungrå och söt som få.
Om svansen ser oproportionerligt kort ut, eller om färg och mönster avviker ifrån övriga kroppen, då kan du vara säker på att ödlan någon gång har tappat svansen, och att en ny har växt ut. Att tappa svansen är en bra strategi för att krångla sig ur fienders näbbar och klor. Min skogsödla däremot, verkar ha klarat sig undan sådana drabbningar.
I fall du skulle hitta en skogsödla som är lite tjock om magen, kan den faktiskt vara gravid! Till skillnad från sandödlan lägger skogsödlan inga ägg, utan föder levande ungar. Det latinska epitetet vivipara betyder levandefödare och syftar just till detta fenomen.
Ödletår är lite som bebisfingrar. Små men perfekta!
Bäckslända på snöpromenad
När jag såg denna lilla krabat komma vandrande över snön, var “snöslända” det första som flög igenom mitt huvud. Men efter att ha gjort några slagningar på nätet, insåg jag att den art som kallas snöslända tillhör näbbsländorna Mecoptera som är en ordning med näbbliknande mundelar, vilket min slända saknar.
Med hjälp av Åke Sandhalls bok Sländor, har jag genom uteslutningsmetoden kommit fram till att detta måste vara en av Sveriges ca 40 arter av bäcksländor.
När det gäller de insekter som vi kallar sländor, har vi sex ordningar att välja mellan: trollsländor Odonata, näbbsländor Mecoptera, dagsländor Ephemeroptera, nattsländor Trichoptera, nätvingar Neuroptera och bäcksländor Plecoptera. Trollslända och näbbslända är lätta att utesluta i detta fall. Dagsländor har bredare vingar som i vila hålls i hopslagna och uppsträckta över ryggen. Nattsländan har finhåriga, ogenomskinliga vingar och nätvingens vingar är tätt ribbade. Kvar blir då bäcksländan.
En bäcksländan känns igen på att vingarna ligger platt över ryggen eller går runt kroppen. Ofta ligger framvingarna omlott.
Bäcksländorna har sin starkaste tillväxtperiod under vinterhalvåret, och därför är en bäckslända på snöpromenad ingen ovanlig syn.
Precis som nätvingarna har bäcksländorna ett farcinerande parningsbeteende. Genom att slå med bakkroppen mot en gren eller ett löv, frambringas ett trummande läte som attraherar båda könen. Skall du artbestämma en bäckslända, gäller det lyssna till trummandet!
Första nässelfjärilen
Så här i vårtider tenderar mycket att bli den första. Den första tofsvipan, den första snödroppen… Facebook överöses med kommentarer i den här kategorin, och jag älskar det! Här kommer mitt första kittlande vårtecken. En solande nässelfjäril Aglais urticae.
Anledningen till att nässelfjärilen är en av våra tidigaste vårfjärilar, är att den övervintrar som adult (vuxen, fullutvecklad fjäril). Den övervintrar på skyddade platser hängandes upp och ner, som en liten fladdermus!
Se hur vackert de blå prickarna lyser!
Tusch och akvarell
Jag har bestämt mig för att skicka in en offert för att illustrera den kommande boken “Sundsvalls Naturguide”. Med offerten skall ett arbetsprov på orkidén Jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata skickas in.
Min bildteknik består i att först skissa upp bilden i blyerts, sedan att fylla i konturerna med en svart tuschpenna. Om bilden skall vara svartvit, skuggar jag också med tuschpennan, annars färgar jag med akvarell.
Håll tummarna att det går vägen!
När min svärfar fick se bilden, frågade han lite nyfiket om det var en fantasiblomma jag hade målat. Men nej! Så här prickig och fin är Jungfru Marie nycklar, liksom många andra orkidéer. En teori är att prickarna stöter bort växtätare eftersom bladen ser ut att vara angripna av svamp eller insekter.
Och nu måste jag döda dem alla
Jag har tidigare skrivit om att Botanikdagarna är sommarens höjdpunkt för många av landets botaniker, och så även för mig. I dag kom antagningsbeskedet för årets Botanikdagar i Uppland. Förväntansfullt slet jag upp kuvertet, bara för att få en kniv i magen: “Tyvärr kan vi i dagsläget inte erbjuda dig en plats…”
Just nu känner jag mig sårad och utesluten. Men jag vet att jag bara har mig själv att skylla. De ca 100 platserna är mycket eftertraktade, och för att överhuvudtaget få en chans att komma med måste man anmäla sig redan på första dagen, vilket jag naturligtvis hade glömt.
Just nu står jag på reservlistan. Åtta personer står före mig i kön, och nu måste jag döda dem alla.
Sommarlängtan
Sommarångesten har gått över i sommarlängtan. Jag längtar efter humlesurr, att svettas på verandan redan klockan nio på morgonen, och att smyga ut barfota om kvällen för att lukta på nattviolen.
Den här bilden väcker underbara minnen. Mitt i sommarnatten hittade jag en vilande brunfläckig pärlemorfjäril Boloria selene.
Guldögonslända i vinterskrud
Familjen Guldögonsländor Chrysopidae tillhör ordningen nätvingar Neuroptera och omfattar 16 svenska arter. Gemensamt för nästan alla nätvingar, är de genomskinliga vingarna med ribbor som bildar vackra mönster.
Den uppmärksamme har goda chanser att se arten Chrysoperla carnea vid fönsterkarmarna så här års, yrvakna efter en vinterlång dvala. Nu på vårkanten är sländan brunaktigt färgad, och övergår först till sommaren till sin karaktäristiska grönsköna skrud. Carnea är den enda guldögonsländearten som övervintrar som vuxen och är just nu mycket lätta att artbestämma. Guldögonsländorna är annars mycket lika varandra, och för att skilja dem gäller det att lyssna på deras parningsläten!
Guldögonslända Chrysoperla carnea Som larver är gulögonsländan ett riktigt rovdjur, vilket de kraftiga käkarna vittnar om. Den är omtyckt bland trädgårdsodlare, då den har en glupande aptit på bladlöss, och därför har fått det passande namnet bladluslejon. Bladluslejonen har en mycket sofistikerad jaktmetod. Genom att fästa döda bladlöss på kroppen, kan den obemärkt smyga sig på en bladluskoloni!
Denna lilla gynnare kröp på fönstret i morse. Primära källor:
- Alla dessa småkryp
- Sandhall, Å. Sländor. Interpublishing AB
Apropå kärnkraft
Jag har ett fint blomsterminne kopplat till kärnkraftsverket i Oskarshamn, vilket känns absurt med tanke på den dramatiska utvecklingen i Japan.
Det var i samband med sommarens Botanikdagar, som vi botaniserade på artificiella grusåsar bara några hundra meter från kärnkraftverket. Solen stekte och den ljusreflekterade miljön krävde solglasögon för att undvika spänningshuvudvärk. (Eller var det inbillad strålningshuvudvärk som kom smygande?).
Under det korta besöket fick jag se två efterlängtade drömarter, några bonusarter som jag aldrig tidigare hade sett men som jag heller inte har längtat efter, och flera kära återseenden.
Kärnkraftverket i Oskarshamn- En udda plats för biologisk mångfald?
Äntligen! Ända sedan jag köpte min flora för 11 år sedan, har jag längtat efter att få se klipplin Linum austriacum.
Även rosenkronill Securigera varia var en drömart. Den var dock lite blekare än vad jag föreställt mig.
Styv fingerört Potentilla recta var en trevlig bonusart.
Aldrig att jag tröttnar på denna fantastiska blomma! Blåeld Echium vulgare var ett kärt återseende.
Sommarångest
Så fort året har “gått över krönet”, börjar planerandet inför sommaren. Alla föreningar jag är med i anordnar helt fantastiska långexkursioner utspridda i landet t. ex Forskningsresan, Mykologiveckan och Botanikdagarna, och jag vill åka på dem alla!
Sedan måste man ju få in lite pengar också, samtidigt som jag bara vill spring på ängen med min håv. Och överallt finns det arter som lockar och pockar på uppmärksamhet. På ynka tre månader skall allt hinnas med. Känns problemet igen? De sommarprojekt som hittills har fått stryka på foten är underhåll av hus, trädgårdspyssel och deckarläsning i hängmattan.
Just nu är det skönt att det fortfarande är vinter. Med gott samvete kan jag sitta framför datorn eller kura i soffan med kurslitteraturen. Sommaren kommer när den kommer. Och då gäller det att vara utvilad!
En perfekt sommardag kan vara att bara ligga i gräset och studera en larvs vandring över ett grässtrå. Här syns den väl kamouflerade larven av ärtfly Ceramica pisi.
